Mer frustrerande nu än då
Då vet ni hur det gick för mig i TV-programmet “Vem vet mest”. Tack alla ni som genom sms, blogg, på telefon och Facebook visat uppmuntran och stöd. För er som missat det gick programmet igår (måndag) och det finns att titta på på SVT:s hemsida. Klicka på följande länk så lär ni komma rätt: http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1397288
Att jag tog mig till fredagsfinalen (alltså kom bland de tre bästa) överträffade mina vildaste fantasier. Mitt enda mål var att åtminstone klara mig till andra omgången. När jag därför klarade första frågan hade jag redan klarat mitt mål. Andra frågan, på vilken svaret var Kjell Bergkvist, borde jag ha svarat rätt på men det var ju ingen större skada skedd – målet var ju ändå nått. Dessutom var det hela fem stycken som åkte ut redan i första omgången, vilket jag aldrig sett har skett förut. I andra omgången fick jag först en fråga om en rysk författare – Pushkin var svaret – och jag hade ingen aning. Då hade jag bara en lampa kvar och jag trodde faktiskt att slutet var nära. Men så blev jag räddad av Illern Göran. Jag fick initiativet att kasta frågor och the rest is history. Jag släckte lampa på lampa och plötsligt var det bara tre deltagare kvar. Det var som en dröm. Jag var i final och hade bara svarat rätt på två frågor, Indien och Göran!!!
Den drömlika situationen fanns kvar under hela finalen. Under finalen ställs ju frågor, men för att komma in i spelet måste man först vara snabbast på knappen till en fråga och klara den. Vi fick instruktioner om att de röda lamporna (som bara vi tävlande såg) skulle tändas innan vi tryckte – annars skulle det bli en fördröjning. Det var något frustrerande när jag tyckte att jag var grymt snabb efter att lamporna tänts, men Roland H (en mycket trevlig SO-lärare från Mantorp) ändå hann före. Mot slutet valde jag att tokchansa så fort Rickard läst frågan, utan att vänta på lamporna, och då gick det bättre. Det gällde alltså att chansa – och ha turen att ha chansat efter att lamporna tänts. Roland H var reptilsnabb, chansade smart, och var en värdig vinnare av extralampan i fredagsfinalen.
Rickard Olsson kommenterade ett par gånger att jag verkade frustrerad under finalen. Men det var ingenting emot vad jag var när jag så här med lite distans såg programmet. Då var jag egentligen bara nöjd att få vara med – i TV-fåtöljen ville jag bara vinna. Glöm inte att heja fram mig i fredagsfinalen! Det lär i och för sig inte hjälpa eftersom hela veckan spelas in samma dag. Jag önskar er alla en god natt – själv ska jag nu roa mig med att kolla på House. Sara och Jona är borta och de övriga fyra barnen sover. Det är rätt lugnt att vara fembarnsfar.
Uncategorized | Anton | 20 January, 2009
Jag missade live-visningen av programmet men fick se det nu! Du gjorde en bra insats Anton, inte illa alls! Din östgötske motståndare var ju också grym, helt kolugn, en liten mysfarbror. /Pelle Bark
Hej!!
Jag fick en utmärkelse i min blogg och ska dela ut den till 8 st. värdiga bloggare. Du är en av dem. Varsågod att hämta diplomet i min blogg..
Heja Anton! Vi följer dig med glädje och glada tillrop!!