Hemma igen – skönt!

Under hela min uppväxt har jag hört talas om Mariupol. Mariupol är en stad i Ukraina belägen vid Asovska Sjön, alldeles norr om Svarta Havet, där vi sedan 1991 har en vänförsamling. Nu har jag varit där och sett staden, människorna och kyrkan med egna ögon. Det har varit mycket intressanta dagar. Under tre dagar har vi – min medresenär Hans Hagdahl och jag – suttit på möten 12 timmar. Jag predikade vid två av de fyra gudstjänsterna vi var med på. Tack vare att vi hade en väldigt duktig och trevlig tolk blev inte de 12 timmarna så outhärdliga som man kanske kunde tro.

Det som slår mig tydligast är den värme, kärlek och gästfrihet vi mötte hos församlingen. Jag tror dessutom att klockan – som jag skrev om i föregående inlägg - gick hem. Men det vet man aldrig. Både vi och ukrainarna vet hur man ska vara trevlig och dölja sådant som kan bringa gästen/värden i pinsam sits.

Det var emellertid väldigt skönt att få komma hem av flera orsaker. Jag längtade väldigt mycket efter min familj. Maten vi fick var förmodligen väldigt fin, men jag hade väldiga bekymmer att få ner den i magen. Dessutom sket jag inte under hela resan eftersom jag helst undviker att göra det borta. Att få komma hem och göra ett stort A, och äta utan att ständigt bli överraskad över vad man stoppar i sig var fantastiskt. Det är nyttigt att åka iväg – det kan räcka med några dagar – så att man uppskattar den tillvaro man lever i.

 

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu