Adventstonen 9: Mirnesa “Nessa” Jugovic
Anton om Nessa: Nessa blev för ett drygt år sedan en del av vårt liv. Hon och hennes sambo Almir är sedan dess nära vänner till mig och Sara. Sedan tre veckor tillbaka bor de i Norrköping tillsammans med sina två barn och hunden Buzz. Nessa kommer ursprungligen från Bosnien, och hennes sydländska kynne har varit ett uppfriskande inslag i vår vänskapskrets. Jag är oerhört glad för att Nessa ville slå an en ton här, och även om jag nämns i tonen har jag inte påverkat vad hon skulle skriva. Nessa bjuder in oss i sitt liv, och hon gör det på ett levande sätt. Hennes personlighet och uttryckssätt lyser igenom i texten, vilket åtminstone jag tycker är helt underbart. Här kommer förmodligen den längsta tonen i Adventstonsserien. Varsågoda!
Adventstonen 9
FRÅN MUSLIM TILL KRISTEN
Min grannne Gunnel och jag fick bra kontakt och Gunnel brukade offta nämna Betania, det finns musikcafe, det finns det här och det finns det här, vill ni följa med mig och Nisse? och jag tänckte “Ohhh kan du inte låta mig vara ifred, jag vill inte ha nåt med kyrkgrejer att göra” !! Men så var ju Gunnel väldigt snäll och omtänksam och jag tyckte om henne, så jag kunde ju inte bara säga det utan kom på en annan ursäkt..Och jag följde aldrig med.
Jag skulle göra mitt avslutningsarbete i religion och skulle skriva om kristendom, judendom och islam.. Det blev ett väldigt stort och långt arbete och ju mer jag skrev dessto mer började jag bli intresserad själv. Då var jag muslim, man kan säga kulturellt muslim. Jag trodde på Gud och det var allt. Ju mer jag skrev om islam insåg jag att att det inte passar in på mig, att jag kan inte vara med på det här. Jag gick in på en massa bloggar och läste vad folk skrev om islam och den muslimska världen i hopp om att det kommer gå ihop för mig, men det gjorde inte det.. Vid den tiden så var jag själv i en stor kris i mitt liv…
hursom helst så gjorde jag mitt arbete och fick MVG =) och det hade väckt en hel del i mig som jag inte var riktigt beredd på att skullle väckas just nu, i kaoset jag redan var i, men det kanske var menningen…
Då var jag och fikade en gång hos Gunnel och berättade om mitt arbete och sa att jag skulle vilja lära mig lite mera om kristendomen med tanken på att vi bor i ett kristet land, så Gunnel började berätta om alpha och Anton..Och nästa gång när vi skulle fika så tog Gunnel fram de små oranga lappar och berättade mera. Det första jag gjorde när jag kom hem var att ringa Anton. Jag blev väldigt intresserad eftersom det stod att man kan ställa ALLA frågor man har, då tänkte jag “verkligen nåt för mig”. Så Anton och jag pratade och han var väldigt intressant att lyssna på och det var ett stort plus att han var ung (ung o ung), han var väldigt trevlig och redan vid det FÖRSTA samtalet så kände jag mig välkommen. Även han var glad att jag ringde och tyckte att det kommer bli spännade.
Jag gick alpha och ställde alla mina frågor. Men det svaret jag var mest nyfiken på var om Maria kanske hade en affär och blev gravid och då komm Gud och Jessus i bilden och jag hade även andra bekanta som var nyfikana på samma svar..
Alpha var tisdagkvällar, ohh vad jag såg frammemot dessa tisdagkvällar. Det pirrade i hela kroppen som att man skuelle typ på sin första dejt eller nåt, det kändes konstigt , men på ett bra sätt. O vad jag trakasserade Anton under den tiden, men det hela blev SÅ bra. Anton var helt fantastiskt grymm och hade SÅ KLART svar på allt så det räckte för mig. När jag började alpha hade jag inte den blekaste tanke om att bli kristen, aldrig! “Jag vill bara veta, känna mig allmänbildad på den fronten också. Jag är en stark tjej som vet vad hon vill och det här är inget för mig.” Och sen hallå, jag är ju muslim, man byter inte bara så där, min släktingar skulle ju typ avvisa mig helt och allt annat krångel, nej.. Men det gick liksom inte bara stå emot, allt Anton och Christer sa det bara fastnade. De kvällarna var helt magiska för mig..
Så det dröjde inte så länge innan jag hade bestämmt mig att jag ville vara en del av det här..Mia, en av mina bästa vänner sa kvällen när jag skulle berätta för henne att jag ska döpas “Man ska inte underskatta andens kraft när man väl har öppnat sig Nessas”. och det ska man verkligen inte. Jag döpte mig 28. december 2008 i Betania. (ohh vad jag var snygg med min fina klänning). Jag tror att Anton var rätt så chokad och det är inte konstigt JAG var extremt chokad själv och att inte nämna Almir min sambo (som själv är kulturellt muslim men har stöttat mig från första början) och alla andra som känner mig. Men det är ju inget konstigt egentligen, alla är ju rätt så vana att bli chokade av mig =)
Att bli kristen för mig var en sån FRIHET!! Jag blev så befriad från allt, helt underbart. Jag kan inte ens sätta ord på mina kännslor hur det känns att bara vara och duga som man är. Många saker har blivit så enklare och många saker har löst sig och kommit till sitt rätta i mitt liv och jag behöver inte spela Gud själv längre (om ni förstår) utan bara låta Jessus sköta allt. Bara vara Guds barn och veta att jag är älskad. Många av mina vänner nu vet inte hur jag var innan jag blev kristen, jag kan säga att det är en stor jävla förändring och jag är så tacksam och glad över den frälsningen jag har fått.
Jag kan av hela mitt hjärta säga att jag ALDRIG någonsin har känt mig så välkommen någonstans som jag gjorde när jag gick med i Betania församlingen. Vilka underbara människor. Helt fantastiskt.
När det gäller mina släktingar så har de inte fått veta än att jag har blivit kristen. Inte för att jag inte vågar utan föra tt de inte skulle förstå. vi har krigat mot serber och de som bär kors. Min farmor har förlorat sina två söner (en av de är min pappa) och sin make och vi har förlorat många andra släktingar, vi har förlorat vårt hem, allt vi hade och ägde OCH NU ska jag bli kristen. Jag ska bli en av de som har gjort allt detta mot oss, jag ska bära ett kors. Det är SÅ de skulle uppfatat det hela, vilket inte så klart stämmer och inte kan jämföras, men det är tyvärr dem enda bilden och tolkningen som de har.
Jag och min sambo sak gifta oss snart och kommer bjuda en del av mina släktingar. Anton kommer att viga oss i Betania framför ett stort kors, vi kommer ha kristen musik och han kommer att berätta en massa om Jesus. Jag tänker offta på det här och om jag kommer att bli avvisad ännu en gång ur familjen pga mina val som jag gör i livet eller kommer de bara att acceptera mig och mitt liv för vad det är?? Jag vet inte hur detta kommer att gå, jag och Anton har pratat mycket om det och jag har bestämmt mig att lägga det i Guds händer, det är det enda jag kan göra. Men det känns jobbigt! Så jag ber alla som läser detta att be för mig och hela den situationen, be att jag får styrka att leva mitt liv tillsammans med Gud oavsett vad som händer!
Detta var en mycket kortfattat version av min resa, fråga gärna om ni undrar över något.
Uncategorized | Anton | 9 December, 2009
Åh vilken historia! I mina “gammelkristna” öron låter det som en saga, tänk att så´nt här händer i verkligheten. Ja, Betania är en mycket god församling, men du, Nessa, måste också vara en fantastisk tillgång i gemenskapen.
Jag kan nästan känna din vånda inför släktingarnas eventuella reaktioner vid bröllopet, men kanske Gud vänder alltihop upp och ner, så miraklet blir tydligt även där.
Jag bär med mej din berättelse. Tack! Anita.
Väldigt spännande, tack för att du delade med dig av detta!
Tack, Nessa!
VIlken gripande berättelse. Stort att du ville dela med dig. / Bodil
Jesus är med dig, Nessa!Jag förstår LITE av vilka hatkänslor korset kan utlösa…. Vi får be om en himmelsk frid över ert bröllop och alla släktingar! Jesus är med er!
Nessa!
Jag är helt tagen av ditt vittnesbörd. Jesus är på DIN sida och han ska vara med dej.
Ska komma ihåg att be för dej och din fanilj.
Hej Nessa och tack för din berättelse och ditt vittnesbörd. Jag är övertygad om att Du får den hjälp som behövs när Du träffar släkten och de får del av din omvändelse. Gud välsigne dig. Ska även stötta dig i förbön.
Man blir tagen av din livsberättelse. Tack för att du finns och allt du står för.
Vi ska be för dig !
Nessa!
Blir glad. Ingen enkel resa du har gjort och gör, men den är inspirerande.
Även jag vill vara med att be för dig och din familj.
Har ni hunnit med nå’n kebab sen flytten?
Hej Micke!
Tack!
Haha.. ju då, det blir en del kebab nu.. kan till o med äta hemma nu, varma o goda!
Det har verkligen önat sig att flytta från Östra Ryd =)
Tack Nessa för det du skrivit. Är glad för att du är med i församlingen. Du är en viktig del.
Tack Nessa för ditt fantastiska vittnesbörd om hur du kommit ut i friheten. Inget svammel och inget flum utan en klar och rak bekännelse av att det är Jesus Kristus som försatt dig i frihet.
Jag har hela tiden varit imponerad av dina raka frågor och din målmedvetna längtan efter att finna just den här sanningen och friheten. Jag gläds med dig och fortsätter att be för dig och din familj att du ska få bli ett vittnesbörd för både dina släktingar och andra männinskor som kommer i din närhet.
Gud välsigne dig rikligen Nessa.
Christer.
Tack Nessa!
Du får mig att tänka till och tänka efter. Det är bra att du är rak. Ber för hela din familj och släkt….