Imorgon går vi inte bara in i ett nytt år. Vi går också in i ett nytt decennium. Med början idag vill jag under januari bjuda er på ett antal youtube-klipp med de, enligt mig, mest oförglömliga idrottsögonblicken under de gångna tio åren. Detta görs utan inbördes ordning, men frågan är om inte detta är det allra svåraste att radera ut ur våra minnen.

Det är den 20 februari 2002. Sverige har imponerat i gruppspelet genom att besegra Kanada (5-2), Tjeckien (2-1) och Tyskland (7-1). Vi vinner gruppen och får därför en drömmotståndare i kvartsfinal – nämligen Vitryssland. Vägen till semifinal ligger öppen, och jag minns att Peter Jidhe (som då jobbade för SVT och intervjuade spelare vid rinkside) efter tysklandsmatchen gratulerade Mats Sundin till den klara semifinalplatsen. Det var så givet med seger i kvartsfinalen, och det fanns inte på kartan att Vitryssland ens skulle kunna utgöra ett reellt hinder. Men denna kvartsfinal blev en mardröm och fullbordade det största idrottsfiaskot i modern tid för svensk del. Det är en sådan där match som man minns exakt var man var och vilka man var med. Själv satt jag i vår lägenhet på Varbergagatan i Örebro tillsammans med Sara och våra vänner Hanna och Henrik Zetterdahl. Jag och Henrik satt bara och gapade. Tyvärr hittade jag inga rörliga bilder, men Lasse Granqvists klassiska radioreferat duger långt för att återigen uppleva samma tomhet och grämelse som då. Vi kommer in vid ställningen 0-0. Luta er tillbaka och minns detta fullkomliga fiasko – varsågoda!