Står vi ut med livet i himlen?

Många bloggare som jag följer har på senaste tiden diskuterat frågan om himmel och helvete. Mycket har skrivits om detta, och mycket av fokus har legat på frågan om helvetet. En av anledningarna till att denna diskussion aktualiserats just nu är att pastorn och författaren Rob Bell gett ut en bok som heter Love wins, där han tar upp dessa frågor. Jag har ännu inte läst den, men den landar i min brevlåda vilken dag som helst nu.

Om det nu finns ett helvete – d.v.s. ett alternativ till himlen – bortom graven, vad är det då? Väldigt grovhugget kan man sammanfatta alternativen så här: En del menar att det är en medveten tillvaro på en plats där inte Gud finns, och därmed en fruktansvärd tillvaro. Andra  lutar åt att alternativet till himlen är ett utslocknande eftersom Gud är livgivaren och där inte Gud är kan heller inte liv existera (även kallat annihilationism). Att Gud skulle hålla liv i en sådan tillvaro rimmar illa med en god Gud, menar man. Inom dessa alternativ varierar uppfattningen om hur många och vad som krävs för att hamna här eller där. Utöver dessa finns ju ett tredje alternativ som innebär att alla slutligen kommer till himlen (även kallat universalism), och att det inte finns något annat alternativ för någon.

Var står då jag i detta? Låt mig först vara tydlig med att jag tror på en dubbel utgång. Jag tror inte att alla människor som levt, lever och kommer att leva kommer att tillbringa det eviga livet med Gud. Jag tror att alternativet är ett utslocknande – de som inte är med Gud dör helt enkelt och existerar inte längre. Min gudsbild stämmer inte med att Gud skulle hålla liv i en tillvaro utan godhet, fred, rättvisa och försoning. Men min gudsbild stämmer heller inte med en Gud som inte tar itu med den ondska som är så påtaglig i världen och i våra liv.

Ett av de stora problemen med den här diskussionen är emellertid att det fokuseras så mycket på helvetet och vad det kan vara för något. Istället borde vi sätta fokus på vad himlen är. Himlen är synonymt med Guds rike och handlar om ett tillstånd där Guds vilja råder. Jesus talade mycket om det riket i sin undervisning, och gestaltade riket i sitt sätt att leva. Livet i den framtida himlen, kan man därför tänka sig, ser ut som Jesus levde och lärde. Tyvärr så är det sällan vi pratar om himlen på det sättet. I ett typiskt begravningstal jag hörde pratade prästen om att den döde nu kommit till ett megastort Biltema (den döde hade tydligen gillat att slå dank på Biltema). Som barn uppmuntrades jag att tänka mig det bästa av det bästa – vilket för mig var godis, choklad och ett gigantiskt bollhav – för så skulle det bli i himlen. Himlen har ofta i våra föreställningar – även som vuxna – reducerats till en projicering av våra mest självcentrerade drömmar.

Jesus pratar inte mycket alls om helvetet, men han målar upp bilder av Guds rike. Bilder som är allt annat än kompatibla med själviska önskningar och begär. Istället chockerade han sina åhörare och landsmän med att äta med fel folk (landsförrädare, horor, socialt missgynnade) och bjuda in dessa till Guds rike. Han är så chockerande inkluderande, att många inte kunde stå ut med honom. I liknelsen om den förlorade sonen (Luk 15) antyds att valet är deras – antingen accepterar de Guds generositet och chockerande nåd genom att delta i festen, eller så väljer man bort det och vänder festen (Guds rike) ryggen.

Kanske är inte den viktiga frågan att ställa “kommer jag till helvetet?”, utan “står jag ut med livet i himlen?”. Att vara kristen innebär att med Guds hjälp vänja sig vid de principer av chockerande nåd, gränsöverskridande kärlek, rättvisa och försoning som Jesus visade. I annat fall kanske vi inte står ut med himlen, utan väljer hellre alternativet. Gud tar vår vilja på allvar och respekterar därför vårt eget val. Ungefär så tänker jag – hur tänker du?

14 Responses to “Står vi ut med livet i himlen?”

  1. Calle Ekenblom says:

    Mycket intressanta resonemang.
    Jag tror också på en dubbel utgång men lutar nog själv åt att det kanske finns en, som du beskriver det, medveten tillvaro där Gud inte finns. Det skulle då vara en plats där egoismen får fritt spelrum och där kärlekslöshet råder. Däremot tycker jag inte att det är så viktigt vad man tror om detta. Det viktiga är det du kommer till i texten gällande himlen. Det resonemang du för där tycker jag även kan tillämpas om man tror som jag gör. Jag tror heller inte att alla människor kommer att “stå ut” med livet i himlen. Men vi har ju hela vårt jordeliv kvar att träna på detta.

  2. Jonas Söder says:

    Själv tror jag att vi som kristna ska leva som om helvetet är en plats som existerar. Vi ska göra allt vi kan för att se till att INGEN hamnar där…

    Har jag fel och alla kommer till Himlen, som vill dit, så pris ske Gud! MEN om det finns ett helvete och folk kommer dit för att vi kristna teg, ja vad fruktansvärt….

  3. Jonas Söder says:

    Mitt inlägg var en kommentar, inte en kritik av ditt inlägg.. Trevlig blogg!

  4. Anton says:

    Calle och Jonas!
    Tack för era kommentarer; särskilt välkommen till dig Jonas som inte kommenterat här tidigare!
    En fråga till dig Calle; tror du att Gud håller en tillvaro med liv där han själv inte finns, eller ser du människan skapad som en evighetsvarelse. Jag tror inte att människan i sig själv är en evighetsvarelse, och för att då tro på en medveten tillvaro utan Gud måste Gud ändå bistå med liv, vilket jag anser strider mot den bild av Gud som uppenbaras i Jesus.

    Jonas; Är helvetets vidriga tillvaro en bättre drivkraft till evangelisation än erbjudandet om gemenskap med Gud. Är det mer effektivt att betona vad Gud räddar från, än vad Gud räddar till?

  5. Joachim Elsander says:

    Bra skrivet Anton, jag är med dig 110%!

    Kul att du börjat blogga igen!

  6. B says:

    Jag har varit rädd för helvetet så länge jag kan komma ihåg och tyvärr tror jag nog på ett medvetet tillstånd, vilket skrämmer mig väldigt mycket. Anledningen till att jag tror på det är att jag inte riktigt tror att Bibeln är så tolkningsbar som man gärna vill göra den till. Det står ju nästan svart på vitt vad som ska hända. Tandagnisslan och lidande.

    Fast det rimmar väldigt illa med min bild av en god och kärleksfull Gud. I min värld är inte Gud genomgod om han låter oss hamna i helvetet i evighet. Fast det stämmer ju in med den gammaltestamentliga, arga, hämnande guden.

    Önskar dock att det inte är på det viset, att Gud verkligen ÄR kärleken personifierad och förlåter ALLA, ändrar allas hjärtan i slutändan. Så VILL jag att det ska vara. Att Gud skulle vara mindre kärleksfull än exempelvis min mamma känns fel.

  7. Calle Ekenblom says:

    Jag tror heller inte att Gud håller en tillvaro med liv där han själv inte finns. Varför skulle han göra det?
    Tror istället att Gud i så fall skapade oss som evighetsvarelser redan från början med valmöjligheten att följa honom eller inte. Denna “egenskap” att vara evighetsvarelser skulle man möjligtvis kunna hitta stöd för i 1:a Mosebok 1:26 där Gud säger: “Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika”. Men det är naturligtvis svårt att veta vad som ligger i begreppet “vår avbild”.

  8. Jonas Lundström says:

    Bra text.

    Jag vill dock gnälla lite över uttrycket “himlen”. Jag kan inte se att NT någon enda stans säger att vi ska till himlen, däremot talas det mycket om guds rike (på jorden!), och hur vi kan komma in dit.

    Sen undrar jag lite över detta med utplåning. Frågan är väl varför gud väljer att utplåna människor (alternativt sluta hålla dom vid liv), istället att fortsätta älska dom och hoppas och verka för deras räddning. Att säga att

  9. Daniel Ringkvist says:

    Jag håller på Jonas Söder. Tänk om helvetet finns, och jag håller tyst om det. Men ett bekvämt alternativ är ju att som i vissa kristna kretsar bara undervisa om att Gud är kärlek och att allt ordnar upp sig på slutet ska du se.
    Är det inte för att slippa helvetet som man är kristen? Eller är vårt kristna liv på jorden så spännande med gudstjänst på söndagen, div samkväm, gospelkörer och andra trevlighetsinrättningar? Alla får vi vår dom en dag, det ser jag inte fram emot…
    (Undrar om jag retat upp nån nu…?)

  10. Anton says:

    Joachim; tack!

    B; tack för din kommentar. Tror att den erfarenhet av rädsla du delar är vanlig. Det är just detta med rädslan för helvetet som är problemet. Om vi tror på ett evigt medvetet helvete så är Jesus nästan kärlekslöst tyst om detta. Jag gillar din sista mening om att det känns fel att Gud skulle vara mindre kärleksfull än din mamma – håller med till 500%! Så kan det liksom inte vara, och bl.a. därför har jag svårt att ta till mig tanken på ett evigt medvetet liv utan Gud. (En sak till – det är helt ok att vara anonym på bloggen, men jag vill gärna att du anger en riktig mejladress så att jag har koll på att du är en verklig person. Släppte igenom dej den här gången eftersom jag tyckte att inlägget var seriöst.)

    Jonas L; tack för din anmärkning. Jag tror att du sätter fingret på vad jag är ute efter – vi behöver fylla “himlen” med rätt innehåll. Att använda begreppet himlen må vara problematiskt, men vi är så vana att använda oss av motsatsparen himmel och helvete när vi pratar om framtidens öden och äventyr. Dessutom använder ju Jesus begreppet “himmelriket” (i Matteusevangeliet) som synonym till Guds rike. Intressant tanke med en typ av skärseldstanke där inte alternativet till “himlen” ses som definitivt. Är det en tanke du stött på hos fribaptisterna?

    Daniel; jag tror inte du retar upp någon, tack för ditt inlägg! Jag tror faktiskt inte att Gud i första hand vill rädda oss för att vi ska slippa helvetet utan för att han vill att vi ska ha en harmonisk gemenskap med honom, med varandra och med skapelsen – det som var Guds tanke från början. Gud befriar oss inte bara från, utan först och främst TILL något. Alternativet till dessa harmoniska relationer är ett liv under förgängelsen; alltså helvetet. Redan nu bjuds vi in i att genom det Jesus gjort och Andens närvaro att leva i dessa relationer. Det är det som det kristna livet handlar om, snarare än de företeelser du räknar upp.

  11. Jonas Lundström says:

    Jonas. Ja, angående fb så var huvudströmningen där mellan 1904 och åtminstone 1970-talet att man trodde på allas slutgiltiga inkluderande i gudsriket, samtidigt som man bejakade straff/helvetet. Enligt fribaptistiskt synsätt så är straffen inte “ändlösa och ändamålslösa”, utan är fostrande. (Vilket förstås är problematiskt på andra sätt.) FB var också mer frimodiga än det ibland framställs, dom förkastade faktiskt tanken på eviga straff. Det var inte bara en lös fundering. Helge Åkesson däremot var mer otydlig, han öppnade dörren, men ville inte riktigt sätta ned foten.

  12. Jonas Lundström says:

    Anton menar jag förstås. Identitets-problem…

  13. Anton says:

    Jonas; noterade inte felet förrän du uppmärksammade mig på det.

    Jag står fast vid åsikten att du borde skriva en tryckt bok om FB:s historia och teologi. Du brukar ju själv påtala EFK:s negligering av det stråket i dess historia – kanske är det dags för en bok? Själv skulle jag vara mycket intresserad av en sådan framställning, även om jag inte känner mig så lockad av alla FB:s teologiska ställningstaganden. En fråga till dock; var FB en enhetlig rörelse när det gällde synen på t.ex. detta med de eviga straffen, treenigheten o.s.v., eller var man mer en rörelse med högt i tak där dessa, i jämförelse med andra kyrkor och samfund, avvikande tankar rymdes?

  14. Jonas Lundström says:

    Initialt högt i tak verkar det som. Den bibelsamtalspraktik man odlade verkade ha uppmuntrat till allas delaktighet och en utforskande inställning. Möjligen var detta delvis tack vare Åkesson. Min känsla är att samfundet när dom tappade dynamiken (som så ofta) betonade likriktningen. (Som vissa EFK:are vill göra nu…) Häftet “Något om vår tro” från 1943 kanske är ett exempel på detta. Här argumenterar man för universalism, mot treenighetsläran, straffborttagarläran mm, men som om mer eller mindre alla fb:are tyckte likadant. Det tror jag inte hade varit möjligt på samma sätt 1880 eller 1910.

Leave a Reply

 

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu