Ogräs och rötterna

Det är vår och med det följer något så ointressant och tråkigt som trädgårdsarbete. Hur mycket jag än försöker intressera mig och odla (!) en fascination över att hålla på med rabatter och buskar griper det inte tag i mig någonstans. Mitt engagemang sträcker sig inte längre än till gräsklippning. I gräsmattan finns en del tistlar, som jag kör över gång på gång, men de kommer alltid tillbaka. Ogräs har ju ovanan att just komma tillbaka om man inte avlägsnar dem med rötterna, och det ligger utanför mina åtaganden.

Om du läser bloggen regelbundet vet du också att jag just nu håller på att predika igenom de tio budorden. Jag är nu framme vid det sjätte budet som lyder; “du skall inte begå äktenskapsbrott”. Jesus själv tar upp en rad av budorden i bergspredikan, och hans sätt att tolka budorden påminner om hur man avlägsnar ogräs. Om företeelser som t.ex. dråp, äktenskapsbrott och lögn är själva ogräset, så nöjer sig inte Jesus med att förbjuda företeelserna i sig. Han vill komma åt rötterna och rötterna till dråp – skrev jag om här – identifieras som bl.a. dålig konflikthantering.

När det gäller äktenskapsbrott pekar Jesus på våra begär och vår tendens att vilja nära och göda begäret. “Den som ser på en kvinna med [egentligen "för att"] åtrå”, säger Jesus, har redan gjort sig skyldig till brott mot det sjätte budet. En annan rot han verkar peka på, och som jag kommer att lyfta fram i predikan på söndag, är ojämlikhet och förtryck i relationer. Tydligt är att äktenskapsförbudet, enligt Jesus, finns där för att skydda kvinnan som i hans samtid inte hade några rättigheter. Att vara skild kvinna var detsamma som att vara helt avskuren från allt; både socialt och ekonomiskt. För att skydda kvinnan säger Jesus att “vad Gud fogat samman får människan alltså inte skilja åt”.

En intressant poäng kan ju vara att just dessa texter – som uppkommit för att skydda kvinnans ställning och rättigheter – i vår tid, av dem som kallas efterföljare till denne Jesus, istället ofta använts i motsatt syfte. Hur ofta har man inte med hänvisning till just dessa citat förvägrat och skuldbelagt den part i ett äktenskap (oftast kvinnor) som velat bryta upp från en destruktiv relation? En äktenskaplig relation som inte grundar sig i trohet och ömsesidig underordning är inte ett sådant äktenskap som efterföljare till Jesus varken ska uppmuntra, välsigna eller bidra till att upprätthålla.

En annan poäng är att det är just dessa principer – trohet och ömsesidig underordning – som ett äktenskap kan få grundas på. I vår kultur grundas tvåsamhetsrelationen ofta på flyktiga företeelser som kommer och går, som t.ex. romantik och erotik. Det är sannerligen inget fel på romantik och erotik, men om man levt med samma person längre än två månader så vet man också att sådant kommer i vågor och duger inte som fundament för en längre relation. “Ingen har alltid lust” är rubriken på söndagens predikan och vi kan inte förvänta oss  permanenta känslorus varje gång vi ser varandra eller ett aldrig krånglande sexliv. Matade som vi är av ideal från löpsedlar och romantiska komedier finns en stor risk att vi får orimliga förväntningar på vad vår relation ska ge oss. Istället för den romantiska myten om att “hitta den rätta” kan äktenskapet få vara ett arbete där båda parterna arbetar för att bli den rätta för den andre. Att odla ideal grundade på trohet och ömsesidig underordning tror jag kan vara ett viktigt sätt att bekämpa rötterna till det ogräs som i Bibeln kallas äktenskapsbrott.

Leave a Reply

 

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu