Comments on: Om omedvetna beteenden, eller “tix/tics”

By: Bodil

Bodil — Thu, 04 Dec 2008 11:28:26 +0000

Vad skönt att höra att ni är normala!
Jag gör liknande saker som Linda; om jag sjunger en sång måste det gå jämt ut med någonting jag gör, dock inte teckenspråk. Det kan istället vara att jag tar en befintlig sångtext och byter till en annan befintlig melodi, tex björnen sover-texten till melodin Blinka lilla stjärna, eller också kanske jag läser en text som måste gå jämt ut med den sång jag för tillfället har på hjärnan….. Skumt.

Men det måste väl vara mer en tvångstanke än ett tics? Vi är ju medvetna om att vi måste göra denna handling. Jag föreslår att det är en nöddtanke…. Något man tycker man behöver göra men som inte är riktigt så stark som tvång….

By: Linda

Linda — Tue, 02 Dec 2008 09:23:54 +0000

Jag gör en liknande grej som du med orden… Om jag sjunger en sång kan jag ibland sitta och teckenspråka mitt namn under tiden. För varje ord eller enskild ton i sången byter jag bokstav i min teckenspråkstextning av mitt namn. Jag måste nynna vidare till dess att sången slutar samtidigt som jag textar sista bokstaven i mitt namn, alltså “A”. Ibland använder jag även båda händerna på samma gång men varannan, om du förstår vad jag menar. Om jag sjunger refrängen “var glad var glad var glad i din herre och gud…” så går det jämt ut. Antal toner i den refrängen är alltså delbart med fem…

By: Anton Fagerstedt

Anton Fagerstedt — Sat, 29 Nov 2008 08:34:46 +0000

Visst är det så. Mitt lukttx är jag medveten om enbart därför att folk har påpekat det – men jag kommer inte ur det trots min medvetenhet. Din berättelse om nästorkningen är för övrigt underbar.

By: Joachim Elsander

Joachim Elsander — Fri, 28 Nov 2008 14:58:45 +0000

Jag luktar nog också på fingrarna ibland. Men strumporna luktar jag sällan på, däremot luktar jag mig själv i armhålan ibland. (även om jag starkt misstänker att jag är immun mot min egen svettlukt).

Apropå såna här grejer, jag gjorde ett misstag som nybörjar predikant. Jag var förkyld och min näsa rann, hela tiden. Jag sa då på skoj: “Nu kommer väl ni att räkna alla gånger jag torkar av näsan”. Mycket riktigt, det var allt de gjorde, något både de och jag var smärtsamt medvetna om, hela tiden. Jobbigt!

Är inte de värsta tixen de man inte alls är medveten om, men som alla andra ser. (tänker man för mycket på det kan man bli nervös och då blir tixen kanske värre. HJÄLP!)