Daniel; hoppas att du fått klarhet i likbilsfrågan. Uppskattar dock om samtalet i kommentarsfältet är relaterat till den aktuella bloggposten – det kan lätt bli lite rörigt annars. Delar emellertid din förundran inför den oändliga nåd det är att ha ett hopp .

Ulf; jag menar verkligen att det finns anledning för både icke uttalat kristna och uttalat kristna att läsa Bibeln. Det finns alltid en risk att jag som läsare, OAVSETT om jag kallar mig kristen eller inte, närmar mig Bibeln som ett mål i sig självt. Hos många kristna finns ett ständigt dåligt samvete över att man inte läser Bibeln i tillräckligt stor utsträckning som om själva läsningen är en religiös plikt som måste uppfyllas. Sedan finns det sådana som läser Bibeln väldigt mycket, men gör det utifrån samma grundhållning. Att läsningen i sig gör att de kommer närmare Gud och är bättre än andra för de vet minsann vad som står i boken.

Jesus adresserar själv denna attityd till skrifterna: “Ni forskar i skrifterna därför att ni tror att de kan ge er evigt liv. Just dessa vittnar om mig, men ni vill inte komma till mig för att få liv.” Mötet med Jesus verkar, enligt Jesus själv, vara poängen med att läsa “skrifterna” (som i detta fall avser Gamla Testamentet (GT). Nya Testamentet (NT) är en sorts utläggning av GT i ljuset av Jesus liv, död och uppståndelse.) Med detta som mål – att växa i beundran och tillit till en skapande och frälsande Gud – finns en helt annan drivkraft till bibelläsningen än det dåliga samvetet eller min vilja att kunna slå mig för bröstet.

Därför är, oavsett om man kallar sig kristen eller inte, attityden till bibelläsningen viktig. Är jag beredd att låta mig formas av den Gud som Bibeln målar upp och som får sitt tydligaste ansikte i evangeliernas Jesus, eller gör jag allt vad jag kan för att läsa in min egen agenda i de texter jag läser. För en icke kristen handlar det om en öppenhet i läsningen om att Gud – OM GUD FINNS – kan tala in i mitt liv genom den berättelse Bibeln berättar. För mig, som kallar mig kristen, är hela tiden utmaningen att inte stanna i mina favoritföreställningar om vem Gud är, utan utmanas av Bibelns ofta ganska provocerande vittnesbörd. Om Gud är som jag vill ha Gud är det JAG, inte Gud, som är gud. Som Birger Schlaug så klarsynt konstaterat: “En politiskt korrekt gud är inte Gud”.

Det var den tanken jag tyckte att Nessa rörde vid i sitt inlägg – att acceptera Gud som Gud och låta mig formas av honom är tillbedjan. Alla bibelstudier – om de ska ske i “kyrklig regi” – bör ha syftet att skapa tro hos icke troende (SOM SJÄLVKLART KAN FÅ UT MYCKET AV ATT LÄSA BIBELN) och göra så att tro och tillbedjan växer hos redan troende. Detta inlägg skrevs 4:45 på morgonen men jag hoppas att tankarna är hyfsat klara ändå .

När det gäller frågan om eventuella bibelstudier tycker jag att Nessa lyfter fram något extremt viktigt och centralt i studiet av Bibeln: “Jag vill läsa Bibeln för att fördjupa mig i min tro och min tillbetjan till den Gud jag faktiskt tror på, Jesus Kristus! Om jag bara sitter där och läser utan att detta har något “MÅL” så tappar det hela poängen för min del..”.

Det kan väl i sig vara intressant att studera Bibeln som text, men då är det inte en specifikt “kyrklig/kristen” verksamhet. Om inte målet är tillbedjan av, och kunskap om, den treenige Guden som både är vår gode skapare och vår frälsare ser jag ingen anledning till att läsa boken. Då kommer vi bara att läsa in den mening i texterna som vi från början vill att de ska ha.

Ok, det var allt för ikväll.. ska “tycka” mera imorgon.. För nu ska jag sova!
Jussste, eftersom vi tydligen kan använda din blogg Anton för allmänn information och samlingar.. Så kan jag ju också passa på.. haha =) bra!
Ni som är sugna o packa lite, bära lite kartonger hit o dit..VÄLKOMMNA till slåttervägen 25 i Östra Ryd, för imorgon KÖR VI HÅRT! hehehe.. Så klart blir det fika! Skulle ju inte klara oss annars!!
Ha det bra!
Natt Natt =)