Jag tror inte att man måste vara fattig för att leva “rätt”. Även många fattiga blir ju slavar under mammon, eftersom det är ekonomin som upptar deras sinnet. Däremot tror jag att ju mer pengar jag har desto mer generös måste jag vara. Samma med makt, ju mer makt jag har desto mer ödmjuk och tjänande måste jag vara. Jag tror inte vi ska bryta med samhället utan vi bör vara förebilder och ljus på så många ställen i samhället som möjligt. Om vi bryter med allt i samhället där vi möter motstånd kommer vi till slut att leva helt avskilt från samhället, vilket jag inte tror att Gud vill. Däremot om jag känner att en situation eller ett uppdrag blir för mycket för mig så bör jag nog bryta med det. Men någon annan kanske är kallad att gå in i den uppgiften.

En erfarenhet jag har och brottas med, är att mycket kan avslöjas när vi drabbas av Jesus ord mitt i våra vardagsval. För mig personligen har mycket ställts på ända bland annat när jag blev övertygad om att rikedom är oförenligt med Guds vilja (dom flesta av oss är rika, globalt sett), och att bergspredikan gäller på riktigt, även i tex våra yrkesroller. Om vi är på en “ständig resa”, så borde det i så fall innebära att vi aktivt påbörjar arbetet med att göra oss av med vår rikedom exempelvis, eller att bryta med dom uppdrag och strukturer i vilka vi är förhindrade att älska våra fiender. Håller du med?

Tycker annars att din text var viktig och utmanande.

När det gäller att låtsas så står jag för det, men jag tror ofta att fejkandet är omedvetet eller bara delvis medvetet. Min text är ett försök att sätta ljuset på kontrasten mellan dom kristnas bekännelse och liv till ytan och förhoppningsvis på så sätt göra detta mer medvetet för åtminstone några få. När vi drabbas av budskapet tror jag vi ställs inför ett val som i vårt sammanhang för dom flesta, eftersom vi redan är “kristna”, handlar om att våga söka sanningen eller att stoppa huvudet i sanden. Jag skulle föredra att dom som inte är beredda att följa slutade vara kristna och kyrkliga framför att vi mal på som förut. Gud älskar oss även om vi inte är kristna eller följer Jesus, och Gud föredrar nog, om jag fattat saken rätt, uppriktig icke-efterföljelse framför fejk-efterföljelse.

Jag tror inte människor går omkring och “låtsas” att de vill följa Jesus, som man kan tolka det du skriver. Vad jag tror att man behöver är exempel på alternativa vägar att leva ett kristet liv än att vara allierad med “det rådande systemet” (typ sköt dig, kamma dig och var hel och ren!).

När Jesus såg människor fylldes han av medlidande och såg att de var som får utan herde. Det behövs människor som spränger gränser och går före i BEFRIELSEN från det som förtrycker oss (pengar, makt o.s.v.), såsom Jesus. Kanske har du en gudagiven uppgift att “modellera” (tråkigt ord) befrielsen från slaveriet under systemet?