FRÅN MUSLIM TILL KRISTEN

 

Jag skulle göra mitt avslutningsarbete i religion och skulle skriva om kristendom, judendom och islam.. Det blev ett väldigt stort och långt arbete och ju mer jag skrev dessto mer började jag bli intresserad själv. Då var jag muslim, man kan säga kulturellt muslim. Jag trodde på Gud  och det var allt. Ju mer jag skrev om islam insåg jag att att det inte passar in på mig, att jag kan inte vara med på det här. Jag gick in på  en massa bloggar och läste vad folk skrev om islam och den muslimska världen i hopp om att det kommer gå ihop för mig, men det gjorde inte det.. Vid den tiden så var jag själv i en stor kris i mitt liv…

hursom helst så gjorde jag mitt arbete och fick MVG =) och det hade väckt en hel del i mig som jag inte var riktigt beredd på att skullle väckas just nu, i kaoset jag redan var i, men det kanske var menningen…

 

Då var jag och fikade en gång hos Gunnel och berättade om mitt arbete och sa att jag skulle vilja lära mig lite mera om kristendomen med tanken på att vi bor i ett kristet land, så Gunnel började berätta om alpha och Anton..Och nästa gång när vi skulle fika så tog Gunnel fram de små oranga lappar och berättade mera. Det första jag gjorde när jag kom hem var att ringa Anton. Jag blev väldigt intresserad eftersom det stod att man kan ställa ALLA frågor man har, då tänkte jag “verkligen nåt för mig”. Så Anton och jag pratade och han var väldigt intressant att lyssna på och det var ett stort plus att han var ung (ung o ung), han var väldigt trevlig och redan vid det FÖRSTA samtalet så kände jag mig välkommen. Även han var glad att jag ringde och tyckte att det kommer bli spännade.

 

Jag gick alpha och ställde alla mina frågor. Men det svaret jag var mest nyfiken på var om Maria kanske hade en affär och blev gravid och då komm Gud och Jessus i bilden och jag hade även andra bekanta som var nyfikana på samma svar..

 

Alpha var tisdagkvällar, ohh vad jag såg frammemot dessa tisdagkvällar. Det pirrade i hela kroppen som att man skuelle typ på sin första dejt eller nåt, det kändes konstigt , men på ett bra sätt. O vad jag trakasserade Anton under den tiden, men det hela blev SÅ bra. Anton var helt fantastiskt grymm och hade SÅ KLART svar på allt så det räckte för mig. När jag började alpha hade jag inte den blekaste tanke om att bli kristen, aldrig! “Jag vill bara veta, känna mig allmänbildad på den fronten också. Jag är en stark tjej som vet vad hon vill och det här är inget för mig.” Och sen hallå, jag är ju muslim, man byter inte bara så där, min släktingar skulle ju typ avvisa mig helt och allt annat krångel, nej.. Men det gick liksom inte bara stå emot, allt Anton och Christer sa det bara fastnade. De kvällarna var helt magiska för mig..

Så det dröjde inte så länge innan jag hade bestämmt mig att jag ville vara en del av det här..Mia, en av mina bästa vänner sa kvällen när jag skulle berätta för henne att jag ska döpas “Man ska inte underskatta andens kraft när man väl har öppnat sig Nessas”. och det ska man verkligen inte. Jag döpte mig 28. december 2008 i Betania. (ohh vad jag var snygg med min fina klänning). Jag tror att Anton var rätt så chokad och det är inte konstigt JAG var extremt chokad själv och att inte nämna Almir min sambo (som själv är kulturellt muslim men har stöttat mig från första början) och alla andra som känner mig. Men det är ju inget konstigt egentligen, alla är ju rätt så vana att bli chokade av mig =)

 

Att bli kristen för mig var en sån FRIHET!! Jag blev så befriad från allt, helt underbart. Jag kan inte ens sätta ord på mina kännslor hur det känns att bara vara och duga som man är. Många saker har blivit så enklare och många saker har löst sig och kommit till sitt rätta i mitt liv och jag behöver inte spela Gud själv längre (om ni förstår) utan bara låta Jessus sköta allt. Bara vara Guds barn och veta att jag är älskad. Många av mina vänner nu vet inte hur jag var innan jag blev kristen, jag kan säga att det är en stor jävla förändring och jag är så tacksam och glad över den frälsningen jag har fått.

 

Jag kan av hela mitt hjärta säga att jag ALDRIG någonsin har känt mig så välkommen någonstans som jag gjorde när jag gick med i Betania församlingen. Vilka underbara människor. Helt fantastiskt.

 

När det gäller mina släktingar så har de inte fått veta än att jag har blivit kristen. Inte för att jag inte vågar utan föra tt de inte skulle förstå. vi har krigat mot serber och de som bär kors. Min farmor har förlorat sina två söner (en av de är min pappa) och sin make och vi har förlorat många andra släktingar, vi har förlorat vårt hem, allt vi hade och ägde OCH NU ska jag bli kristen. Jag ska bli en av de som har gjort allt detta mot oss, jag ska bära ett kors. Det är SÅ de skulle uppfatat det hela, vilket inte så klart stämmer och inte kan jämföras, men det är tyvärr dem enda bilden och tolkningen som de har.

Jag och min sambo sak gifta oss snart och kommer bjuda en del av mina släktingar. Anton kommer att viga oss i Betania framför ett stort kors, vi kommer ha kristen musik och han kommer att berätta en massa om Jesus. Jag tänker offta på det här och om jag kommer att bli avvisad ännu en gång ur familjen pga mina val som jag gör i livet eller kommer de bara att acceptera mig och mitt liv för vad det är?? Jag vet inte hur detta kommer att gå, jag och Anton har pratat mycket om det och jag har bestämmt mig att lägga det i Guds händer, det är det enda jag kan göra. Men det känns jobbigt! Så jag ber alla som läser detta att be för mig och hela den situationen, be att jag får styrka att leva mitt liv tillsammans med Gud oavsett vad som händer!

 

Detta var en mycket kortfattat version av min resa, fråga gärna om ni undrar över något.