Anton om Noomi: Denna dag då många av oss firar helgonet Lucia från Sicilien är det ett annat helgon som slår an ton här. Noomi är min yngsta syster av tre, 24 år gammal. Eftersom hon är min syster behövs ingen längre redogörelse för hur jag känner henne. Däremot kan jag bara uttrycka att jag är väldigt stolt över att få vara hennes bror, och hon är den av mina syskon som är mest lik mig själv (det kanske är därför jag tycker att hon är så rolig och trevlig ).  Medan hon luskar ut vad hon vill bli när hon blir stor jobbar hon deltid på en förskola, pluggar teologi på distans och gosar med sin Johannes. I dagens ton får vi en glimt av hur livet kan te sig i stadsdelen Rinkeby där hon bor. För många av oss är det kanske förknippat med misär – men tänk om det är det närmaste Guds rike man kan komma i det här landet? Dagens ton utmanar kanske vår uppfattning om vad som är ett eftersträvansvärt liv? Varsågoda!

Adventstonen 13

Rinkebytankar…

Det är nu i drygt tre år som jag haft glädjen och förmånen att bo i ”metropolen” Rinkeby, vilket är en ca. 1 km² stor förort till Stockholm.  Med andra ord inte als en särskilt skrytsam plats med avseendet på storleken. Invånarantalet (i förhållande till storleken) är desto mer att komma med: Omkring 15 500 personer bor och lever sina liv här. Dessa personer är ifrån totalt olika sammanhang, traditioner, kulturer och länder och representerar närmare 100 olika språk!

I Sverige, i lilla Rinkeby, möts alla dessa folkslag och mitt i allt detta bor jag, med mitt blonda hår.

Jag skrev att det är en ”förmån” för mig att bo här. Det är nämligen just så jag känner, inte för att jag tycker att allting är fantastiskt i Rinkeby. Visst känner jag frustration över att det är skräpigt och ständigt nytt graffitikludd på diverse ställen, och på att ungar roar sig med att elda saker och skjuta smällare året om! Det är även lite påfrestande att människor nu och då tittar skeptiskt och oförstående på mig och mitt blonda hår, även om detta också kan vara nyttigt för mig, då utlänningar förmodligen känner likadant då de kommer till ett ”helsvenskt” sammanhang.

Dock är detta ingenting i jämförelse med vad jag själv får, och här kommer förmånerna in! Att leva här hjälper mig att se lite längre, än vad jag annars skulle ha gjort. Mina egna perspektiv blir lite vidare av att bo i Rinkeby. Att i vardagen möta människor som tvingats fly av olika anledningar, som krig, religion eller ekonomiska svårigheter, påminner en som mig om vad som faktiskt pågår utanför vår västerländska kultur. Andra personers bakgrunder ger mig också lite större förståelse för klyschan ”Jag har så mycket att vara tacksam för”, då jag påminns om hur obeskrivligt bra jag själv haft det under min uppväxt!

Idag, den 13 december, har min församling julfest! Detta innebär knytkalas, med de mest blandade och konstiga maträtter och kakor jag skådat. Denna märkliga kombination beror förstås på att vi är en salig blandning av människor som egentligen bara har en enda sak gemensamt, vilket dock är nog – nämligen Jesus Kristus!

Jag tycker det är fantastiskt att vi nu i juletider får påminna oss om just det stora mysteriet där Gud valde att kroppsligen stiga ner till oss människor för att senare genom Sin död försona oss människor, från alla stammar och språk, med Honom!

”Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” (Gal. 3:28)