Igår hade vi den näst sista delen i “Berättelsen” – en kurs på åtta tillfällen då vi går igenom den kristna berättelsen. Igår var vi framme vid det kristna hoppet. Hoppet om att Guds rike i full skala ska bryta ut. Bl.a. pratade vi om att de föreställningar vi har om framtiden – d.v.s. hur det kommer att vara i den tillvaron – påverkar våra handlingar, val och prioriteringar idag. Om det kristna hoppets innehåll enbart är ett “andligt” okroppsligt tillstånd som har väldigt lite gemensamt med det liv vi lever här och nu, kommer det inte heller att i någon större omfattning påverka hur vi hanterar våra relationer med varandra och med naturen. Det kroppsliga/materiella/skapelsen blir då oviktigt.

Men om det kristna hoppet, vilket jag tror, handlar om en ny skapelse där allt skapat blivit upprättat så finns det i hoppets innebörd också en oerhörd motivation att göra den här världen till en bättre plats. Dessutom behöver vi inte göra det utifrån en fruktan att allt annars går åt helvete, utan utifrån ett hopp om att Guds rike redan segrat genom att Jesus redan uppstått och förebådat den nya skapelsen – det är redan klart, och vi väntar aktivt på att det ska förverkligas genom att leva som om det redan var verkligt. Hopp om en ny skapelse driver den kristna församlingen – inte fruktan!

Du är kärlek, lagd i våra händer,

du är våg på våg av barmhärtighet.

Du är vinden som kommer från en annan årstid,

du är gryningen som väcker oss till liv.

Och du fyller våra hjärtan med hopp!

ja, du fyller våra hjärtan med hopp!