Idag har jag varit med min dotter i skolan, vilket var väldigt roligt. Men en tanke slog mig. Om jag varit en uppmärksamhetssugen journalist utrustad med en liten bandspelare hade jag kunnat fånga upp väldigt många kommentarer från läraren. Kommentarer som tagna ur sitt sammanhang kunnat missförstås så till den milda grad att både Aftonbladet och Expressen hade gjort smaskiga löpsedlar av dem. Låt mig ge några exempel:

“Nu ska ni ägna er åt sex!”

“XX, du ska inte hålla på med något annat än sex just nu!”

“När ni gjort det ska ni rita något som har med sex att göra. Vad som helst, bara det handlar om sex.”

Exakt dessa meningar hörde jag talas till sexåringar i en förskoleklass! Detta låter naturligtvis märkligt, om man inte har sammanhanget klart för sig. Idag lärde sig klassen om siffran sex. Man lärde sig hur siffran ser ut, hur man skriver den, och slutligen skulle barnen rita något som hade med siffran sex att göra. Om den aktuella lärarinnan sagt ordet “siffran” före varje gång hon sa “sex” skulle det inte finnas något utrymme för missförstånd. Men i just det aktuella sammanhanget fanns det naturligtvis ingen som misstolkade vad som menades.

Detta fick mig att tänka lite på hur lätt det måste vara för journalister att manipulera ett material i en önskad riktning. Ofta har ju t.ex. Janne Josefsson använt röstinspelningar eller smygfilmer för att bevisa människors moraliska tillkortakommanden. Jag har alltid haft svårt för den typen av “journalistik”, och dagens lilla upplevelse styrkte min uppfattning. Taget ur sitt sammanhang kan man skruva det som sägs till oigenkännlighet, ibland t.o.m. för den som själv sagt det. Vi lever i ett samhälle där journalister ibland är mer sugna på att utöva makt och driva igenom sin agenda, än av att sanningen ska komma fram. Det är ju nämligen inte säkert att sanningen säljer…

Nu vet ni att min final i Vem vet mest? blev ganska kort – t.o.m. kortare än vad den verkligen blev eftersom man klippte bort en hel del. Det var skönt att helyllebilden av “pastor Anton” som sänts ut till svenska folket (vilken är långt ifrån sann) fick sig en törn genom mitt känslosamma utbrott när sista lampan släcktes. “Piss!”, var mitt sista ord i TV-rutan. Trevlig helg!