Det största som har hänt i det samhälle jag bor i under det senaste decenniet är att en pizzeria öppnade. Ronaldo, som äger och driver den, är en riktig hjälte som vet vad service är – dessutom är han en riktigt duktig konditor och pizzabagare. Igår och idag har ett femtontal grabbar varit samlade för svensexa. Vår gemensamme vän Daniel ska snart gifta sig och i ganska precis ett dygn har han varit föremål för vår närvaro, hyllning samt förnedring av marginell art.

Igårkväll var jag en av de ansvariga för programmet och vi befann oss i ett hus i skogen utan el och vatten. Tanken var att vi skulle äta pizza. När jag tagit reda på vad alla femton ville ha ringde jag till Ronaldo. Följande samtal är bara ett i raden av samtal som bevisar Ronaldos enorma service och tillmötesgående attityd:

Ronaldo: “Ronaldo!”

Anton: “Hej Ronaldo! Nu har jag en STOR beställning, men jag hoppas att du kan fixa det.”

R: “Jaha, hur stor?”

A: “15 pizzor.”

R: “Oj, till när då?”

A: “Ikväll klockan 20. Funkar det?” (Klockan är vid samtalstillfället 18:15)

R: “Oj…äää…hmmm…det kan nog gå. Men då är det bäst att det bara är en eller två sorter. Hur många olika vill ni ha?”

A: “Ää elva. Det går inte va?” (Nu är jag nervös för att det inte ska bli någon mat)

R: “Jo, jag fixar det. Jag ringer när dom är färdiga.” 

 19:45 ringde han och sa att de var färdiga för hämtning tio minuter senare. Han räddade min kväll. Jag hade haft duktigt med skägg i brevlådan om inte grabbarna fått någon mat, men Ronaldo - som arbetade själv i sitt pizzakök – sa inte nej. Och han har aldrig gjort det förut heller. För honom är inget omöjligt! Tack Ronaldo!!!