Detta är den skönaste stunden på hela veckan. Det är fredag, tvillingarna har just gått och lagt sig. Tillfredsställelsen blir än mer fulländad när jag just satt på en skiva med Dire Straits som jag knappt lyssnat på detta millennium. Fredagskvällen för med sig en del funderingar inför helgen:

- Imorgon ska jag och min älskade Sara på en relationsfrukost som anordnas av vår församling med psykologen Alf B Svensson. Det ska handla om barnuppfostran och hur man håller kärleken levande. Jag tror att detta kan vara en bra grej, men jag har lite svårt för den kärnfamiljshype som jag ibland kan känna råder inom frikyrkligheten eftersom den tenderar att exkludera dem som inte lever i kärnfamiljen, t.ex. singlar. Hursomhelst talas det ofta om att det är så extremt viktigt att vårda kärleken i parrelationen. Jag tror att det stora problemet i många relationer inte handlar om brist på tid för varandra eller att man inte försöker. Aldrig förr har jag sett så många som åker iväg utan barn på egen hand för att “vårda kärleken”. Många gånger – tror jag – är istället problemet det motsatta. Vi har helt enkelt för höga förväntningar på vad man själv ska få ut av parrelationen, och allt detta prat om hur viktigt det är skruvar upp förväntningar till orimliga proportioner. Att vårda kärleken tror jag i mångt och mycket handlar om att lära sig att inte ha för höga förväntningar på sin partner. Att inte ha för höga förväntningar vad relationen kan ge mig, i form av ständigt intellektuellt utbyte, ständigt superskönt sex, och någon som ständigt stimulerar min personliga utveckling. När vi får ner förväntningarna till rimliga nivåer kan en spontan kram, en klapp på kinden eller ett spontant “jag älskar dig” vara som balsam för själen. Vad mer kan man begära?

 - På söndag ska jag fortsätta predika utifrån Jakobsbrevet. “Från delad till helad” är rubriken och jag ska tala om vår tendens att dela upp vårt liv i sektorer, istället för att se livet som en helig helhet där hela livet är inför Gud och till för att gestalta Guds rike. Inte bara den del av livet då vi ägnar oss åt vissa aktiviteter i en viss byggnad mellan vissa klockslag.

- Imorgon är det slutfinal på melodifestivalen. Skönt att det är över. Mina två största barn är fullständigt inne i detta och sjunger låtarna hela tiden. Var alldeles nyss inne och fick se Hugo uppträda på sitt skrivbord skrålande dansbandet Scotts låt Jag tror på oss som tydligen blivit hans favorit. Ibland är det alldeles för mycket Anton i mina barn…

- På söndag hoppas jag också på nytt få möta min gode vän Stefan Kratz i en badmintonduell. Vi försöker få igång något som liknar en grundkondition, och vi har spelat fyra veckor i rad nu – uthålligt värre.

Nu ska jag lyssna färdigt på den fantastiska låten Telegraph road med Dire Straits innan jag stänger datorn och ansluter mig till resten av familjen. Trevlig helg!