Om gudstjänstfika och melodifestival
Har just kommit hem från gudstjänst. Det blev många samtal under fikat idag. Jag älskar verkligen den delen i gudstjänsten, då vi får samlas kring borden, möta varandra och samtala. Jag tycker att det är viktigt att man ser gudstjänsten som en helhet av lovsång, predikan och fika. Det är först under fikat som det kan bli synligt om församlingen är en annorlunda gemenskap med en annan kung. En gemenskap där skiljelinjer och klyftor mellan människor som annars råder i samhället är upphävda. Eller som Paulus uttrycker det: “Är ni döta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus.” Om inte den ordningen blir konkret och synligt i den kristna församlingen, var ska det då bli synligt? Det slår mig att min tro på Guds rikes faktiska verklighet styrks av att fika tillsammans med Betaniaförsamlingen. Då är man väl ändå på rätt väg, kanske…
Något om melodifestivalen. Malena Ernman vann, och visst vann väl rätt låt? Under festivalens gång växte tre favoriter fram för mig; Molly Zandén, Malena Ernamn och Caroline af Ugglas. Resultatet var väl ganska väl i sin ordning, förutom det oförklarliga i att Molly kom sist. Min stora farhåga var att EMD eller Måns Zelmerlöv skulle vinna, men tack och lov har svenska folket ganska bra koll på vad som är bra eller dåligt. Skönt, hursomhelst, att det är över. Nästa år kommer förmodligen Eurovision song contest att arrangeras i Sverige.
Kan också säga att gårdagens föreläsningar med Alf B Svensson var mycket bra – t.o.m. överraskande bra! Det gäller som sagt att inte ha för höga förväntningar…
Uncategorized | Anton | 15 March, 2009
Tack för denna post och den tidigare om äktenskapet. Jag håller med. Även om Melodifestivalen, det känns som en seger för något genuint och originellt med 1an och 2an, även om jag hejade på Ugglas. (Någon som tänkte på hur många texter som handlade om brustna relationer?)
Funderar dock över den här formuleringern: “Det är först under fikat som det kan bli synligt om församlingen är en annorlunda gemenskap med en annan kung.” Det låter märkligt. Det kanske ÄR så, men KAN det verkligen inte vara annorlunda? Borde inte församlingens helighet (annorlundahet) synas även under “lovsången” eller “predikan”?
De allra flesta som firar gudstjänst idag skulle nog säga att det är lovsången och predikan som är själva grejen, medan fikat mest blir ett trevligt (men mindre viktigt) tillägg. Därav den tillspetsade (?) formuleringen om att det först under fiket överhuvudtaget kan bli synligt att Guds rike är en verklighet. Tron placeras ofta ensidigt att handla om vad vi har för teorier om Gud och hur det känns “på insindan” att ha det bra med Gud. Det måste bli mer konkret och min lansering av fikats vikt är ett resultat av den övertygelsen. På det sätt som gudstjänst idag firas är det generellt en fokusering antingen på teori genom undervisning eller på det inre genom lovsångernas ofta självcentrerade terapeutiska texter. Vägen till att lovsång och undervisning också ska kunna reflektera Guds rike är nog också att den får ett större mått av “kroppslighet” och gemenskapsorientering – hur nu det kan gå till. Man kan ju börja med att tänka på att det är Gud – och inte vi själva – som bör vara lovsångens objekt.
Ok. Samtidigt säger Paulus “tala till varandra med psalmer och hymner och andlig sång”. Jag tänker också på hur Paulus beskriver Korintherförsamlingens “gudstjänster” (ett ord som sällan eller andra används i NT på det sätt som vi ofta använder det) i 1 Kor 14:26-. Alla har något att bidra med som bygger upp församlingen. Anden verkar genom alla lemmar i kroppen (1 kor 12). Detta verkar inte ha varit Paulus “ideal”, utan något som faktiskt i hög utsträckning hände i Korinth. Den utomstående som kommer in och upptäcker att “här finns verkligen Gud”, verkar inte ha varit en omöjlighet i sammanhanget, trots församlingens omogenhet och överdrifter.
Jag tror att Guds rike kan och bör bli synligt även under andra aspekter av våra samlingar än fikat, men jag har (som du vet) svårt att se att vårt sätt att “fira gudstjänst”, “predika” och “sjunga lovsång” öppnar upp för detta på ett bra sätt.
Jonas: “Bull’s eye!” Du understryker exakt vad jag menar (tror jag)!