En intensiv helg är över och jag passar på att uppdatera bloggen. Jag fick en utmaning av Joachim Elsander att lista viktiga läsupplevelser – den kommer inom kort. Vill bara ge några glimtar av helgen:

I lördags var jag och mina vänner Christer och Calle på EFK:s representantskapsmöte i Stockholm. Det var en innehållsrik dag, men tyvärr hamnade det viktigaste på eftermiddagen när atmosfären var tyngd av trötthet och hemlängtan. Frågan om vigselrätten bidrog till det mest intressanta samtalet. Styrelsen hade föreslagit beslut om att avsäga oss vigselrätten, och att beslutet skulle träda i kraft efter eventuell samordning med andra samfund som går samma väg – dock senast 31/12 2010. Ett bra förslag som tyvärr inte gick igenom. Nu beslutade vi om ett mer luddigt riktningsbeslut att på sikt avsäga oss vigselrätten. De som pläderade för detta menade att vi måste reda ut effekterna av beslutet innan vi tar det. Detta leder till, tror jag, att vi får samma diskussion nästa år (för tredje året i rad) om vi överhuvudtaget ska avsäga oss vigselrätten. Om vi tagit ett mer slutgiltigt beslut i år hade nästa års samtal istället fått handla om det viktiga. D.v.s. vad en vigsel och ett äktenskap är i kristen mening. Den teologiska bearbetningen måste ändå ske, och ett slutgiltigt beslut hade gjort att vi på ett tydligare sätt kunnat ge oss i kast med den.

En annan intressant fråga som skulle kunnat bli riktigt spännande att diskutera var frågan om medlemskap. Frågan är aktuell just nu, och har utvecklats till en – med våra mått mätt – het potatis. Tyvärr strandade den ganska snart, inte minst p.g.a. den mätta stämningen. Jag skulle dock vilja ge en eloge till Håkan Kenne, Landskrona, som på ett modigt och ödmjukt sätt försökte lyfta frågan. Tyvärr satte aldrig samtalet riktig fart.

Detta var det mest intressanta från i lördags. Igår var jag på en installationshögtid för den nya kyrkoherden i Östra Ryds pastorat Margareta Carlenius. Det är spännande och omväxlande att som frikyrklig ibland gå på mässa i Svenska kyrkan. Man kan utan överdrift säga att våra olika traditioner lägger olika tyngdpunkt vid det liturgiska. Biskop Martin Lind var där med både kräkla och mitra. Dessutom ett gäng präster, kyrkoherdar, präster och diakoner i sina kåpor och kragar – högtidligt värre. Jag ser fram mycket mot att samarbeta med Margareta. Hon har varit här några månader redan och vi har hittat en öppen, avslappnad och ödmjuk samtalston. Det är alltid spännande och berikande att samtala med kristna från andra kyrkliga sammanhang med något annorlunda teologiska perspektiv. Guds rike kommer alltid att vara större än en tradition, och därför behöver man inte se olikheter som ett problem utan som en tillgång. Jag känner mig emellertid väldigt hemma i en baptistisk och kongregationalistisk tradition och lever i den identiteten fullt ut, men Guds rike är större.

Slutligen kan jag bara konstatera att rätt låt vann i lördags. Grattis Norge!