Har precis vinkat av min älskade hustru och våra fem barn som åkt till barnens mormor och morfar. Det blir tomt här några dagar. Oftast är det jag som åker i väg, men nu är det jag som blir lämnad kvar. Tur att jag får lite social stimulans framåt kvällen genom mitt jobb. Vi har vår näst sista träff med ett gäng som under hösten studerat bergspredikan.

Noterar att ingen kommenterat frågan i mitt föregående inlägg. Har medvetet valt att inte uppdatera eftersom jag tycker att den fråga jag ställde är en väldigt viktig ödesfråga när det gäller den kristna församlingens framtid som ett verkligt tydligt alternativt sätt att leva. För att det ska vara möjligt krävs att vi är rotade i den alternativa berättelse som vi ofta säger är så viktig. Samtidigt vet jag att många av er som läser har något att säga i frågan. Jag vet inte hur jag ska tolka er tystnad.