Nu i helgen har vi ingen ordinarie gudstjänst i vår församling. Istället har vi en församlingsdag då medlemmarna samlas för att få undervisning, samtala om viktiga framtidsfrågor samt fatta en del beslut rörande det gemensamma arbetet.

Allt gemensamt arbete vill vi ska syfta till att människor kommer till tro på de goda nyheterna om att Jesus, genom sitt liv, sin död och uppståndelse erbjuder befrielse till ett liv i gemenskap med Gud. Församlingen är en trosgemenskap som delar övertygelsen och erfarenheten av att vara beroende av Gud, och att vi i egen kraft inte kan frigöra oss från de destruktiva krafter och makter som hela tiden vill förslava oss.

Den största och mest definitiva av dessa makter är ju döden. Genom att själv bli upppslukad av döden besgrar Jesus denna fiende en gång för alla. Av nåd är vi inbjudna till gemenskap med Gud genom Jesus. Korsets Gud är inte en Gud som vi förtjänar eller når upp till – det är en Gud som av nåd böjt sig ner så långt ner att det smutsigaste av det smutsigaste, det lägsta av det lägsta, och det mest föraktadde av det mest föraktade, blivit Guds hemvist. Det är nåd.

Av nåd kan vi bli det som vi är skapade till genom att vi mitt i våra brister, tillkortakommanden och synder erbjuds försoning med Gud. Det är sann befrielse/frälsning. Jag är inte frälst för att jag är religiös. Jag är inte frälst för att jag är kristen heller. Jag är kristen för att jag är frälst. Det är Gud som av nåd har handlat först – sedan kan jag gensvara på hans heliga kärlek, förlåtelse och nåd. Så fort vi agerar för att uppnå tror vi inte på Gud, utan på oss själva, och i tron på oss själva finns ingen frälsning. Gensvaret på Guds frälsning är tillbedjan. Tillbedjan är att ära Gud som Gud och att leva i upprättade relationer med varandra och skapelsen. Därför är ett självklart gensvar på Guds frälsning att gestalta detta liv i gemenskap med andra. Frälsningen rymmer alltså inte en frihet från beroende, utan en frihet till beroende av Gud och andra. Det är det som församling handlar om; jag är beroende av andra människor som jag själv inte fullt ut valt, för att bli det Gud tänkt. Det är frustrerande, fantastiskt och oerhört välgörande och nödvändigt för att mogna i sin vandring i Jesus fotspår. Men allt - allt – tar sin utgångspunkt i Guds frälsande handling av nåd.

“Av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar. Ingen skall kunna berömma sig. Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till.” (Ef 2:8-9)

“Vi älskar därför att han först älskade oss.” (1 Joh 4:19)

“Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.” (Rom 6:23)