Adventstonen 4: Calle Ekenblom
Anton om Calle: Calle bor i Östra Ryd med sin fru Therése och deras tre barn. Jag betraktar honom som en mycket god vän. Han är också ett fantastiskt bollplank för mig i min tjänst och har ett stort förråd av vishet och kloka tankar. Han arbetar som polis, och i dag slås det an en ton från den verklighet som denna yrkeskår möter. En intressant sak med Calle är att han verkligen vill väva ihop sitt liv till en helhet, vilket tar sig uttryck i många spännande samtal där han reflekterar över sitt yrke utifrån ett kristet perspektiv. Idag slår Calle an en angelägen adventston. Varsågoda!
Adventstonen 4
En halvtimmes reflektioner
Sitter i bilen på väg hem efter ett arbetspass med polisens ungdomsgrupp en fredagskväll i Norrköping. Det har hunnit bli lördag och det är inte många bilar som rör sig utanför stan. Har en halvtimmes bilfärd hem efter jobbet, vilket ibland kan kännas skönt då jag hinner reflektera över det som hänt under passet.
Denna kväll har jag hällt ut mycket alkohol för många ungdomar som inte hade ”åldern inne”. Föräldrar kontaktas alltid i samband med att vi påträffar minderåriga berusade eller med alkohol på sig. Föräldrar reagerar väldigt olika på våra telefonsamtal. En del föräldrar reagerar, ur min synvinkel, på ett bra sätt genom att be oss vänta kvar med barnet/ungdomen så att de kan komma och hämta dem. En del blir upprörda och arga på sina barn/ungdomar och andra tar det med ro och meddelar att de kommer att samtala under morgondagen.
Tyvärr är det allt för ofta jag pratar med föräldrar där ingen kan hämta p.g.a. att föräldrarna själva är berusade och inte kan köra bil. En del föräldrar trivialiserar händelsen med att de kommer ihåg hur det var när de själva var i den åldern (14-18 år) och hur spännande och kul det var med alkohol. En del föräldrar beter sig själva som tonåringar och vill vara polare med sina barn. Priset denna kväll tog nog en pappa till en 16-årig flicka, där vi anträffade flickan mycket berusad, varpå jag ringde upp honom. Han svarade med den hårda förmaningen:
- Jag har ju sagt åt henne att inte dricka för mycket.
Under kvällen har vi även tagit prov på några ungdomar som vi misstänker har tagit någon form av narkotika. En del föräldrar blir naturligtvis chockade när de får reda på detta medan andra föräldrar känner till de problem deras ungdomar har, men känner sig maktlösa.
Jag upplever att många föräldrar känner sig ganska ensamma i sin föräldraroll. Föräldraskapet, liksom det mesta i samhället, har blivit mer och mer privat och en vanlig attityd är att man inte ska blanda sig i vad andra gör, ”sköt dig själv och skit i andra”. Jag tror att vi är skapade till gemenskap och att alla behöver hjälp och stöd med det mesta i livet. Här tror jag att den kristna församlingens gemenskap kommer att bli allt viktigare framöver och om den kommer i funktion så som Gud har tänkt det så kommer denna gemenskap vara mycket attraktiv.
Liksom många andra funderingar jag haft om livet på väg hem från jobbet så landar även denna fundering i församlingen (Kristi kropp) som jag har förmånen att få vara en del av. Jag svänger in på grusvägen och landar också hemma hos min sovande fru och mina sovande barn (som alltför snart, men ännu inte, nått tonåren), puhh…
Uncategorized | Anton | 4 December, 2009
Tack för en god påminnelse om vårt beroende av varandra! Vackert skrivet! Utmaningen består ju också i att vi som tillhör en sådan där gemenskap också erkänner vårt beroende. Ofta tänker vi kanske att “de andra” behöver bli beroende, men hur ligger det till med oss “etablerade”? Vill vi gestalta ett liv i beroende eller vill vi bara vara den som andra är beroende av? Det är frågor som kommer till mig.
Spännande o läsa Calle.. intressant!
Jag kan hålla med dig att vi behöver varandra på många olika områden och att detta “mitt liv” och “ditt liv” börjar ta alldeles för stor plats.. vilket är tråkigt och sorligt.
Men vi kan ju, som är kristna vara alla andras förebilder och öppna våra liv och våra hem och våra hjärtan mera för andra och hoppas att de se att det inte är så farligt och om det skulle va det , så har vi ju Jesus vid vår sida.. så då klarar vi det i alla fall…
Och nu när jag är inne att tänka på dig ska jag passa på o säga attt jag är så glad att jag har hittat dig, någon att verkligen se upp till när det kommer till “mina” polis tankar..
Det är jag glad över!! Du är ju en grymmmmt bra människa, så macho, så skön, så mjuk, så tuff, så omtänksam, så snällllll, så glad, så positiv , så ALLT på en o samma gång. Häftigt!!