Adventstonen 14: Christer Morath
Anton om Christer: Jag har känt Christer hela mitt liv, och vi har en hel del beröringspunkter. Han och hans fru Inga-Lisa bor för det första i Östra Ryd, precis som jag. För det andra har de under större delen av sina vuxna liv arbetat i Tanzania, där jag också levt några av mina upväxtår. För det tredje är Christer min företrädare som pastor i Betaniaförsamlingen och är nu ett stort stöd för mig i den uppgiften. Vi har dessutom haft förmånen att samarbeta kring s.k. Alpha- och Betakurser (introduktionskurser i kristen tro). Vi har alltså mycket med varandra att göra, vilket är en stor förmån som jag uppskattar enormt mycket. Han håller just nu på att sluta sitt arbete som butiksföreståndare på Bra & Begagnat i Norrköping för att gå i pension. Dagens ton är en personlig, spännande och berörande skildring om biologiska rötter. Varsågoda!
Adventstonen 14
Jag tror att de flesta människor tycker det är bra att känna till sitt ursprung. Alltså, vilka är upphovet till att jag finns till. Många nöjer sig inte med detta utan forskar vidare för att hitta längre tillbaka bland rötterna. Det sägs att man fortsätter tills man hittar något riktigt dåligt. Då slutar man leta.
-Jag var inte gammal när jag blev uppmärksammad på att det jag trodde var mina rötter inte alls stämde med verkligheten.
Jag rusade en dag in till mamma och sa; ”Bengt säger att jag inte är riktig. Varför är jag inte riktig?” ”Jo då,” svarade min förståndiga mamma,” du är visst riktig,” och så berättade hon sanningen om mig och dom jag trodde var mina riktiga föräldrar.
”Du förstår jag misslyckades gång på gång att föda ett barn som fick leva. Till sist sa läkaren när det hänt ännu en gång. Jag skall se till att fru Morath får med sig ett barn hem från BB.” (Det här är 65 år tillbaka i tiden).” Doktorn hittade dig på ett barnhem någonstans och så fick jag ta med dig hem och nu är du vår riktiga pojke.” Det var bra, lär jag ha sagt, men vi talar inte om det här för pappa.
- Jag brydde mig inte om något forskande, men funderade som liten ibland på hur det skulle bli om jag fick barn, skulle dom bli riktiga. Min pappa o mamma var ju inte deras riktiga farmor o farfar. Rötterna saknades.
-Men för att råda bot på detta gifte jag mig med min mammas brorsdotter, min kusin Inga-Lisa. Jag gifte mig med henne för att jag älskade henne, men följden blev att mina barn blev riktiga Wahlströmare, precis som min mamma.
-1966 var jag evangelist i Skorped i Ångermanland, och hade då ingen aning om att jag 25 år senare (pappa och mamma var då döda) skulle ringa jag runt i Skorpedstrakten och fråga om någon kände till släktingar till en viss Henning Ohlsson. Jag hade i kyrkböckerna hittat att min biologiska pappa föddes där.
- Till sist stod jag och ringde på hos en för mig okänd kvinna som skulle vara syster till min pappa. Hon berättade senare att när hon öppnade dörren och fick se mig trodde hon att det var hennes döde bror som stod framför henne. Hon hade ingen aning om att han var far till ett barn. Strax efter min födsel dog han i en sjöolycka.
När jag berättade att jag var en kristen och att jag arbetat i Afrika som missionär i 20 år, sa hon. ”Du är svaret på mammas böner för sin son som hon hade så stor nöd för.”
-Jag har inte kunnat påverka min födsel eller att jag adopterades, men jag finns i ännu ett sammanhang som jag själv bestämt inriktningen på. Jag är en del i en stor familj, med syskon över hela världen. Genom tron på Jesus Kristus har jag fötts in i en ny familj, en gemenskap som betyder allt för mig. Där har jag funnit meningen med livet och en uppgift i livet.
- Jag har hittat en del av mitt biologiska arv, den andra delen söker jag fortfarande efter. Jag vet vad hon heter, var hon föddes och att hon inte lever idag. Jag har letat, forskat och till och med knackat dörr och frågat, men utan resultat.
- Jag fyllde nyligen 65 år. Alla frågar vad jag skall göra som pensionär.
- Jag kanske skall ägna mig åt att ”gräva” ännu djupare efter den andra roten så att min historia blir en helhet.
Jag kanske hittar något riktigt intressant där också.
God Jul och Guds frid till alla bloggläsare önskar,
Christer
Uncategorized | Anton | 14 December, 2009
Intressant att få ta del av din berättelse Christer. Hoppas du finner mer när du gräver efter den andra roten.
Fantastiskt att höra om din berättelse, framförallt om din mors bönesvar!..Tror att det är många bönesvar vi aldrig själva ser. Så viktigt det är med bön, det allra viktigaste är ju bönesvaret, kanske inte att vi själva får se svaret alla gånger, eller?
Gud välsigne dig, du är en förebild.