Adventstonen 15: Sara Fagerstedt
Anton om Sara: Jag är väldigt lycklig över att min underbara pärla och livskamrat vill slå an en ton idag. Hon är det absolut bästa som hänt mig och jag kan därför inte undanhålla henne från er bloggläsare. För drygt tolv år sedan – hösten 1997 – kastade hon sig runt min hals och kysste min mun (enligt min minnesbild). Alltsedan den där blöta värmande kyssen en kall novembernatt utanför huvudbyggnaden på Götabro, har vi varit ett par. Vi har växt ihop och jag skulle inte kunna föreställa mig hurdan jag varit idag om inte hon kastat sig in i mitt då blott 19-åriga liv. Tillsammans har vi nu fem barn så av förklarliga skäl har hon ingen lust att återgå till sitt arbete som förskollärare, men det är hennes profession. Idag slår Sara an en ton där hon sätter ord på vad hon (och vi tillsammans) längtar efter. Tack, älskade, för din ton som påverkar och inspirerar mig som ingen annans! Varsågoda allihop!
Adventstonen 15
”Äta, jobba, sova, dö.” Är det vad livet går ut på. Jag upplever att många människor lever på det sättet. En del kanske är lyckliga med det, nöjer sig med det. Själv önskar jag att få leva ett annorlunda liv. Jag vill inte infoga mig i samhällets livsmall att skaffa ett heltidsjobb, sätta barnen på förskolan vid drygt ett års ålder, ”för att de behöver stimulans och någon som kan ta hand om dem”. Köpa hus som inreds med allt man ”måste” ha för att hänga med i tiden. Städa och se till att alltid ha så fint i sitt hem. Lägga undan pengar så familjen kan åka på semester två gånger om året och se till att alltid vara stressad och ha mycket att göra, annars kanske man inte är viktig. Är detta ett eftersträvansvärt liv???
Jag längtar efter att leva ett liv som går emot allt detta. Tänka efter vad som är viktigt egentligen. Jag tycker att vi gör våra försök att leva annorlunda, men det är inte alltid lätt med alla förväntningar som finns överallt. Jag är föräldraledig med våra tre minsta barn och får ofta frågan varför de inte går på förskolan. ”Det vore väl skönt för mig att bara vara hemma med Jona som är minst och sätta Amos och Maja, som är två och ett halvt år på förskolan.” För mig känns det befängt. Har vi fått barn så vill vi också ta hand om dem och uppfostra dem på det sätt som vi tror är rätt. Även om detta gör att vi får avstå från tid för oss själva och bättre ekonomi. Att jag är hemma ger mig också stora möjligheter att leva det liv jag längtar efter, att ha ett öppet hem för människor och tid att träffa vänner. I vår ska både Anton och jag vara föräldralediga till viss del. Vi har lyckats spara ihop föräldradagar så vi ska klara detta. Det är något jag ser fram emot.
Anton och jag har en gemensam längtan att få dela vardagslivet tillsammans med människor utanför den s.k. kärnfamiljen, som väldigt lätt blir en sluten enhet. Ofta har vi en tendens att göra allt så bekvämt för oss som möjligt. Det är smidigast att bara sitta hemma för sig själva istället för att bjuda hem vuxna och barn som kanske rör till det lite i hemmet. Eller klä på alla barn och ge sig ut och träffa människor, som jag tror alla behöver. Det händer att jag väljer den bekväma vägen när ork och tålamod fattas, trots att jag har bestämt mig för att inte låta mig hindras av att ha fem barn att ta hand om.
Jag har en tendens att vilja klara allting själv, vara stark och inte behöva ta emot hjälp. Jag kan komma med ett barn på armen två i handen och en väska att bära på. Någon vänlig människa kommer och undrar om jag behöver hjälp och jag svarar; ”nej, det går bra” och nästan tappar både barnet och väskan. Jag ska minsann inte vara till besvär för någon annan. Detta är något jag – och de flesta tror jag – behöver lära sig; att ta emot hjälp. Om jag vill finnas för andra och hjälpa andra, måste jag också våga göra mig beroende av andra. Tänk att få leva ett liv där vi finns till för varandra istället för att finnas till för bara mig själv och min lilla J familj. Jag tror att vi skulle få ett bättre samhälle där människor skulle få vara lyckligare.
Denna längtan hänger för mig ihop med att jag bestämt mig för att följa Jesus med allt vad det innebär. Då vill jag försöka sträva efter att leva ett liv så likt Jesus som möjligt. Detta är inte enkelt och jag brister i det allt som oftast. Vår son Hugo 5 år påminner mig ibland när tålamodet brister och ilskan tar vid. ”Mamma, Jesus blev faktiskt inte så där arg”, Elsa som kan sin bibel inflikar ”Jo han blev faktiskt det en gång i templet”. Hugo som inte är sämre svarar ”ja, men det var inte på barn”. Det är bra att ha barn som påminner mig om hurdan Jesus är.
Uncategorized | Anton | 15 December, 2009
TACK Sara!! hittar inga bra ord att beskriva varför,,men det är min känsla efter denna adventston.
Angelägen ton.
Jag tror att vi är ganska många som längtar efter ett liv där relationer står i centrum. JAg kan känna igen mig i det du beskriver – både i längtan och i frustationen över att inte alltid få till det. Du (ni) är en inspirationskälla för oss alla!
Kanon-text! Tack för att du delade detta. Jag känner igen mig, både i längtan, strävan och brister. En frustration med att ha barnen hemma mycket (själv jobbar jag inte heller nu, men våra barn är äldre) är att det ibland kan kännas som om dom blir lite isolerade när dom inte får vara med där “det händer” (förskola/fritids). Hur har ni bearbetat det?
Bravo Sara! Varför ska staten forma och fostra våra barn? Varför tror många att man som föräldrar inte vet vad ett barn behöver? Varför måste alla gå på dagis och “inte missa nåt” utan bara bli som alla andra? Jag har alltid tyckt om att umgås med dig och Anton, även om ert hus inte alltid är välstädat – fortsätt vara som ni är!
Jonas! Tycker inte det är så mycket som händer på förskola/fritids som de bli isolerade från. De har kompisar som de träffar ofta samt någon aktivitet i veckan. Det räcker gott. De minsta går jag med till typ öppen förskola en eller två dagar i veckan. Dessutom leker syskonen mycket med varandra. De är ju några stycken.
Sara!
Du är fantastisk. Det bara flyter på med allt. Är fascinerad av att du mitt ibland alla barn även hinner med att baka, så att det luktar färskt bröd i hela huset.
Det är också en fröjd för mig att få låna barnen ibland.
Kram/svärmor.
Bra adventston Sara,vill dock bara lämna en liten kommentar.
Jag tror jag vet vad du menar, men jag tenderar lite till att tolka det som att det “rätta” är att ha barnen hemma och att alla KAN (om man vill) göra den prioriteringen. Nu tror jag inte att det är så. Absolut måste man rannsaka sitt leverne. Ni har välsignats med möjligheten att göra denna prioritering. Andra, ex ensamstående med flera barn har inte samma valmöjligheter, då är inte deras val befängt. Själv dras jag med ständigt dåligt samvete som säkert många andra att lämna min älskade son på dagis, men jag vet han har det bra och får utvecklas både där och hemma. Mitt jobb ser jag som ett stort bönesvar, då många hjälpt mig i bön i många år. Äntligen efter flera års sjukskrivning och arbetslöshet har jag i de tuffaste tider fått iaf ett tillfälligt jobb. Fantastiskt. Ville bara förtydliga att det inte är självklart att kunna välja och att det kanske bör ses som en stor välsignelse att du får känna dig tillfreds i ditt liv. Tror att Gud har en plan för allas våra liv och våra liv ser olika ut. Det gäller att se stigen….Kram
Hej Sara! Imponerande att läsa vad du delar med dig av och också det sätt du skriver på och kan få dina tankar på pränt. Vi tycker du är som klippt och skuren i din roll som mamma, lekkompis, husmor, hustru, väninna osv. Att du skulle bli en bra mor förstod vi redan när du var yngre. Alla barn drogs till dig och kände säkert din trygghet. Du gör rätt som ägnar din tid åt barn o familj den här perioden av livet. Vet att den tid som barnen är små går så ofantligt fort. Känner mig själv lycklig över att ha kunnat ägna barnen tid under uppväxten. Vi älskar dig och önskar dig och hela din familj Guds välsignelse! Kramar mor o far
Hej!
Som ni vet beundrar jag er och tycker att det ni gör är bra! Hoppas verkligen att inte folk tittar snett på er för att ni inte väljer kommunal barnomsorg. Funkar det så är det givetvis det bästa.
Samtidigt känner jag igen mig i Evelinas kommentar. (Tack, Evelina).
Man kan lätt tolka att vi som har valt det andra sättet gör helt fel. Jag tror att de allra flesta av oss inte väljer att ha sina barn borta för att få egen tid och allt vad det var.
Min erfarenhet är att våra barn trivs med sina kompisar och har det bra på förskolan. Jag trivs med mitt jobb och blir en trevligare mamma när vi träffas på kvällarna än om jag skulle varit hemma hela dagen med dem. Puss å kram/ svägerskan
Tack alla för respons. Evelina och Bodil; Om ni uppfattar texten som kritik mot det sätt som de flesta svenskar väljer att leva sina liv på, så tvcker jag det är väldigt märkligt. Bara för att man inte faller in i svenssonnormen och står för en annan linje uppfattas man som dömande. Jag tycker jag var ganska tydlig med att det här är VÅRT val, och om det uppfattas som stötande är det kanske era egna samveten som dömer er, inte jag.
Självklart vet jag också att alla har olika möjligheter i livet och gör också sina val efter den verklighet som är deras. Problemet i vårt samhälle är att de som vill göra de val vi gjort inte erbjuds samma ekonomiska möjligheter som de som väljer att sätta sina barn på förskola. Det är väl dömande om nå´t?
Absolut! Håller med dig till fullo!
Bodil och jag samtalade kring din ton och jag insåg då att vi kanske läst den lite olika. Jag tog fasta på den längtan du gav uttryck för och inte så mycket i valet av hur man låter sina barn tillbringa vardagarna. Att det sedan finns ett systemfel i att man blir lidande ekonomiskt av att vara hemma med barnen tror jag att alla skriver under på. Texten är väl en kritik mot svenssonnormen och om du är uppmärksam så verkar både Bodil o Evelina hålla med dej i den delen men att texten kan uppfattas på ett annat sätt.
Att jämföra sej med andra är en förbannelse. Hus, hem, renoveringar, inredning, städning, konsumtion, kärnfamilj osv riskerar att bli en avgud för oss. Låt oss fortsätta att leda och inspirera varandra till ett helt liv i efterföljelse. Vi behöver varandra.
Allt gott!
Jag är imponerad av din svenska. God bless u