I dessa dagar talas det om domarskandalerna i VM. England fick ett solklart mål bortdömt mot Tyskland och Argentina fick ett mål mot Mexiko som de inte borde fått. Dessa domarmissar i VM väger dock lätt mot det som jag och alla de drygt 5000 åskådarna fick bevittna på Nya Parken igår i matchen mellan IFK Norrköping och Ängelholm. Ungefär en kvart in i andra halvlek hade vårt älskade Norrköping börjat ta över matchen och man skapade chanser. Till slut gjorde man också 1-0, vilket alla inblandade utom domaren verkade se. Spelarna började fira målet och målvakten i Ängelholm reser sig upp med bollen i händerna. Plötsligt ändras hela hans kroppsspråk. Från en krokryggig och tydligt besviken pose, kastar han ut bollen och sätter igång spelet igen. Han upptäckte att domaren inte signalerat för det mål som han, hans backlinje och Norrköpings anfallare redan räknat in. Istället gör Ängelholm mål i det anfall som följde och tyvärr hade IFK denna kväll inte krafter att resa sig. Den domaren bör inte få döma mer i Superettan. Det är bättre han dömer VM eller något annat betydelselöst sammanhang!

Sur över detta debackel sitter jag nu och förbereder en predikan. Med början på söndag kommer jag att predika igenom Apostlagärningarnas berättelse under resten av året. På söndag ska jag ta min utgångspunkt i det uppdrag som den kristna gemenskapen har sitt existensberättigande i; nämligen att vittna om Jesus Kristus: “Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns” (Apg 1:8). Med tanke på hur få det var som fick detta uppdrag tedde sig antagligen detta uppdrag omöjligt. Det jag tänker försöka säga på söndag är två saker:

1) ALLT BÖRJAR MED GUD
En poäng med det omöjliga uppdraget – mission impossible – är att inse att oavsett hur duktiga vi är, räcker inte det. Allt börjar med Gud och utan Gud kan inget vi gör som människor eller församling vara bestående. Därför ska lärjungarna göra något så ineffektivt och icke produktivt som att vänta. Man ska vänta på att bli utrustade med kraft.

2) DET BÖRJAR DÄR VI ÄR
Jesus säger inte att de ska börja vid jordens yttersta gräns. Det börjar exakt där de befinner sig – i Jerusalem. Vi kan alla börja exakt där vi är att leva ut Guds befrielse till världen i den verklighet vi just nu står i. Vad sedan detta leder till som ringar på vattnet kan inte vi själva överblicka. Ledda av Anden ser vi genom Apostlagärningarna hur de kristna spred budskapet genom det romerska riket. Det öppna slutet i boken antyder att det sista steget i uppdraget – “till jordens yttersta gräns” – fortsätter att förverkligas genom vad Gud gör genom sin församling idag.