Klockan har just passerat midnatt. Vi befinner oss just nu i mina svärföräldrars sommarstuga vid Vänern, strax öster om Karlstad. Det är en fantastisk plats där vi förhoppningsvis ska få några soliga, sköna och vilsamma dagar – det är ju det semester handlar om, om jag har förstått det hela rätt.

Nu är jag dock av den åsikten att vill man ha det lugnt och skönt – i synnerhet när man har fem barn – så ska man stanna hemma. Vi har åkt bil hit under kvällen, och efter ett stopp med god grillad fläskfilé hos svärföräldrarna i Fjugesta, kom vi hit ungefär 22:30. Nu är klockan 00:08. Det har blivit tisdag och tvillingarna gråter, den äldsta gnäller på att sängen är för hård och jag vill bara sova.

Frågan som jag lite cyniskt ställer; Är detta semester? Det blir säkert bättre imorgon, men just nu är det lite rörigt. Jag känner en väldig sympati för Rolf Skoglunds rollfigur som pappan i “Vi hade i alla fall tur med vädret”. Hans ständigt frustrerade humör kan jag verkligen relatera till.