Det finns en scen i slutet på filmen “En fisk som heter Wanda”. Karaktären Otto (spelad av Kevin Kline) sitter fast i betong och Michael Palins stammande karaktär K-k-k-k-k-en kör över honom med en ångvält. Jag känner mig lite grann som Otto just nu när han ser hur ångvälten närmar sig.

Nu är det nämligen snart slut på sju månaders ledighet. Sedan 1/2 har jag varit föräldraledig på 75%, och sedan 11/8 har jag semester. På onsdag börjar jag jobba heltid igen, och det ser ut att bli en diger höst.

Ägnar denna vecka bl.a. åt läsning. Två böcker läses parallellt, med stor behållning dessutom. John Howard Yoders “The politics of Jesus” – som jag läser för jag vet inte vilken gång i ordningen – är så angelägen och bra i en tid då kristen tro förskjutits till människans “inre” och reducerats till att enbart vara något individuellt, mellan människa och Gud. Här visar författaren att Jesus handlar om sociala – och därmed politiska – konsekvenser.

Den andra boken är skriven av N.T Wright och heter “Surprised by hope”. Den har börjat lovande och jag ser fram emot att ta mig igenom resten innan jobbstarten närmar sig obönhörligt som en ångvält.