Då är det snart påsk igen! Som kristen är det omöjligt att väja för att de händelser som förknippas med påsken är av avgörande betydelse för hela mitt hopp. Jesus dör, men uppstår igen. Döden är besegrad. I Jesu uppståndelse förebådas hoppet om en ny skapelse – en skapelse som pingstens händelse femtio dagar senare gör oss delaktiga i redan nu, genom Anden.

Att Jesus är uppstånden är inte alltid så lätt att tro på. Jag tvivlar väldigt ofta. Tro, anser jag, bör ses som en helhet av försanthållande och praktiskt liv. Om jag håller för sant att det är sommar ute, men tar på mig långkalsonger så spelar det inte så stor roll vad jag “håller för sant”. Jag litar inte på att det är sommar ute.

Lite så är mitt förhållande till Jesus uppståndelse. Jag håller verkligen för sant att Jesus uppstod och att graven var tom den där söndagen (som vi firar påskdagen till minne av). Det finns många argument som jag anser talar för att det faktiskt hände – i den meningen “tror” jag på det. Men om det nu är sant så innebär ju det att Jesus besegrat döden med sitt liv, och att universum därför inte är sig likt sedan dess. Ändå lever jag som om det aldrig har hänt. Istället för att ivrigt sprida detta enorma budskap sprängfyllt med glädje och hopp, lever jag i min lilla bubbla och ursäktar mitt ointresse att berätta evangeliet (det glada budskapet) med att “man vill ju inte tränga sig på.” Jag lever livet som om det inte alls finns en större verklighet, utan jag söker bekräftelse, status och kortsiktig lycka som om livet bara handlar om här och nu.

Att fira påsk, tror jag, kan råda bot på denna diskrepens mellan vad vi “håller för sant” och hur vi lever våra liv. När vi påminns om dessa händelser, samtalar om dem, ber och mediterar över dem och låter dem få kasta ett ljus över våra liv tror jag att nya perspektiv kan öppna upp vår tillvaro. Kanske vi mitt i vårt firande drabbas av en förnimmelse – en visshet i djupet av vår personlighet – att Jesus Kristus är hela världens herre. Då handlar inte längre kyrkans uppdrag om att vinna världen, utan att visa och förklara för alla att världen redan är vunnen. Jesus är uppstånden – en ny skapelse är här! Det är evangelium!

Den församling jag är en del av kommer att fira påsk genom att samlas på långfredagen 10:00. Påskdagen firar vi tillsammans med Svenska Kyrkan på orten 11:00. Jag ska predika vid båda dessa sammankomster. Långfredagen kommer jag att betona Guds enorma kärlek till oss – hur långt Gud är beredd att gå för att visa den kärleken och vinna våra hjärtan. Påskdagen kommer jag att betona kärlekens seger över ondska, hat och dess värsta konsekvens; döden.

VÄLKOMNA att fira påsk med oss i Östra Ryd!