Början av juni är alltid en intensiv tid för de allra flesta. I vår familj är detta ännu mer påtagligt. Inom loppet av tretton dagar fyller fyra av våra fem barn år och ger ytterligare bränsle åt livstempot bland föräldramöten, skolavslutningar och annat som hör till årstiden.

Idag, fredag, ägnar jag mig dock åt söndagens predikan. Under fem söndagar i sommar har jag bestämt mig för att predika utifrån de fem områden som adresseras i Evangeliska Frikyrkans (EFKs) strategi för sverigearbetet det närmaste decenniet. Det är en väl formulerad skrift som, precis som allt annat som publiceras i Örebro, riskerar att hamna i någon mapp för att sedan förpassas till glömskans domäner. Just denna är dock så bra till sitt  innehåll att jag anser den värd att uppmärksamma.

På söndag ska jag predika om vikten av att förkunna Jesus som unik. Som kyrka tappar vi, anser jag, helt vårt existensberättigande om vi inte förkunnar evangeliet om att Jesus Kristus är uppstånden och därmed världens rättmätige Herre och frälsare. I en tid och kultur av religionspluralism görs det ofta gällande att det är intolerant och trångsynt att göra exklusiva anspråk (skrev om detta här). Samtidigt som Sverige förändrats har debattklimatet inte gjort det – vi hanterar inte mer än en åsikt i taget och den svenska enhetskulturen gör sig fortfarande gällande i TV-soffor, debattprogram och i det mediala klimatet överhuvudtaget.

Den första kristna församlingen växte fram i en pluralistisk miljö som på många sätt liknar dagens Sverige. I valet mellan att tona ner det kristna evangeliets anspråk för att inte stöta sig med omgivningen, eller att på olika och kreativa sätt förtydliga det unika med budskapet om Jesus valde man det senare. Med utgångspunkt i Kolosserbrevets första kapitel kommer jag på söndag att försöka tala om vad som gör evangeliet om Jesus unikt med hjälp av tre punkter; 1) Vi är inte frälsta för att vi är religiösa. 2) Vi är inte frälsta för att vi är kristna. 3) Vi är kristna för att vi är frälsta.

När kristen tro blir en religion med dogmer och normer som grund är den lika oduglig som alla andra åskådningar om sakernas tillstånd. Den kristna tron är istället förmedlingen av goda nyheter; Jesus är uppstånden och den nya skapelsen har segrat över ondska, våld och död.  Att leva i ljuset av Jesus-händelsen i vilken världen är frälst/befriad/upprättad är att vara kristen. Vi är befriade från ett liv i ett religiöst sökande efter att duga inför något okänt som vi kallar gud, till ett liv inför den barmhärtige Gud som handlat genom och gestaltats i denne Jesus. Därför är Jesus unik.