Till skillnad från förra veckan laddar jag nu för en ganska späckad arbetsvecka. Jag hade ledig helg, och ledig helg för med sig lugnare veckor eftersom mycket i mitt arbete går ut på att förbereda sig inför helgens samlingar. Den lediga helgen och gårdagens lediga måndag tillbringades till stor del med mina barn och en vedhög. När jag var yngre hatade jag att hålla på med att kapa och klyva, medan jag nu tycker att det är både roligt och avkopplande att få arbeta med kroppen. Nivån på tillfredsställelsen av att se högen med färdigkluven ved växa sig större är dessutom svårslagen. I söndags var vi som vanligt på gudstjänst i vår församling och det var skönt att kunna vara med utan att behöva säga något eller ha något övergripande ansvar. Linnea Holm, som tillsammans med sin man Andreas finns i en ny pionjär församling i Söderköping, predikade och min gode vän Andreas Thörn ledde det hela på ett mycket bra sätt.

Men i helgen är det dags för en ny predikan från min sida. Vi håller just nu på att gå igenom de tio budorden och dess plats i det kristna livet. Jag introducerade ämnet för två veckor sedan. Budorden och dess fokus på vad man får och inte får göra kan upplevas som hårda och tråkiga. Men innan vi möter budorden måste vi ha klart för oss att detta i första hand inte är en lista på regler som godtyckligt ställts upp för oss. Det som gör budorden till något annat är att budens givare – Gud själv – inte är en gud långt borta som gör anspråk på våra liv. Istället är det en Gud som befriat ett folk från en vedervärdig tillvaro av förtryck och slaveri som nu – just för att de ska behålla sin status som befriade – erbjuds ett annorlunda och fullvärdigt liv. På samma sätt är det med den kristna etiken – den är ett gensvar på vad Gud gjort i ens liv genom Jesus liv, död och uppståndelse. Vi kallas alltså inte att leva på ett visst sätt för att bli något, eller för att bli tillräckligt goda och värdiga för att bli befriade till ett liv med Gud. Istället kallas vi att leva kristet för att vi är befriade och har gemenskap med Gud. Då blir etiken som bl.a. tar sig uttryck i dessa budord inte längre hårda bud, utan ett fantastiskt erbjudande om ett liv i Guds gemenskap.

Förra söndagen predikade jag om det första budet och nu på söndag ska vi titta på det andra, som i den uppräkning jag använder handlar om missbruk av Guds namn. Jag återkommer till vad jag kommer att säga om det. Rubriken kan jag dock avslöja: “Allt är inte Gud som glimmar”.