Det är påsk till helgen. Den stora högtiden framför alla andra, om ni frågar mig. Än en gång får vi tydligt fira Jesus död och uppståndelse som enligt min övertygelse förändrat universum. Döden och alla ondskans makter har besegrats och Guds rike har landat. Innan detta blir fullt synligt och uppenbart finns ett folk som kallas att vara ett tecken på detta rike, nämligen församlingen/kyrkan. Genom att fira påsk påminns detta folk om sitt ursprung, existensberättigande och identitet.

I anslutning till påskens tema om Jesus död kommer jag att tänka på senaste numret av den alltid läsvärda tidskriften Nod. Med utgångspunkt i den franske sociologen Girards teorier är numrets tema “Rivalitet och offer”. Göran Sahlberg skriver en i mina ögon fantastisk och för tanken stimulerande artikel.

Enligt artikeln är Girards utgångspunkt att alla människor drivs till att begära vad andra begär. Detta skulle då leda till ett allas krig mot alla, men för att undvika detta upprättas ett offersystem som alla samhällen genom historien byggt på. Genom att hålla sig med syndabockar bevaras freden och det “civiliserade samhället” fortlöper. Jesus blir den historiskt unika syndabocken som i grunden avslöjar denna vedervärdiga struktur. Sahlberg skriver:

“Offret av den oskyldige Jesus avslöjar i stället själva offermekanismen och banar samtidigt väg för en historiskt ny medkänsla med offret. Till denna, som Girard menar, historiskt unika demaskering knyter han stora förhoppningar även om han också menar att kyrkan under långa tider inte tagit denna insikt på allvar utan snarare återinförlivat förkristet färgade offerriter och föreställningar med sin teologi.” (Nod nr 4 2011, s 12).

“Det verkliga problemet med Girard, teologiskt sett, är inte att han bortser från Jesu offerdöd. Tvärtom tillmäter han den en avgörande betydelse. Men inte som ett offer åt en blodtörstig och vredgad gudom som i medeltidens teologi utan som ett slutgiltigt och skandalöst avslöjande av den perversa harmoni och bräckliga ordning som bygger på att syndabocken tillskrivs skulden.” (s 13).

Sahlbergs artikel avslutas med frågan; “detta är Girards teologiska värld. Vad säger teologerna?” (s 13). Med tanke på hur Girards tänkande om Jesus offerdöd går stick i stäv med hur vi kanske – inte minst i det sammanhang ur vilket tidskriften Nod är sprungen -traditionellt tänker om Jesus död, är jag förvånad över att detta inte orsakat den debatt som andra nummer av tidskriften tidigare gjort. Liksom Sahlberg verkar göra efterlyser också jag ett samtal bland teologer, pastorer och bekännande kristna i allmänhet om vad vi menar med att Jesus blev ett offer för våra synder och hur vi predikar om det. Offras Jesus för att blidka Gud i relation till människan, eller för att avslöja det vedervärdiga i hela offertänkandet? I mina ögon är detta inte en fråga om vad man betonar, utan två diametralt olika sätt att se på Jesus som offer. Hur ska man tolka att Nod – med säte på Örebro Teologiska Högskola - ger ett så stort utrymme till att bearbeta just denne tänkare? Efterlyser teologerna där ett paradigmskifte i rörelsens teologi? Vad innebär det i så fall?