Förutom att ha varit nedgrottad i två predikningar och ett alldeles för välfyllt påskägg med godis har påskhelgen även inneburit godis för hjärnan. Ett nytt nummer av tidskriften Nod, som jag kommenterade för en dryg vecka sedan här på bloggen, landade nämligen i brevlådan. Jag gillar Nod-redaktionens tonläge när den tar i dessa för samtiden relevanta företeelser och belyser dem med både öppenhet, ödmjukhet och kritiska frågeställningar där det är nödvändigt.

I det nummer som nu alltså  ligger på nattduksbordet (nr 1 2012) är det företeelsen “mindfulness” som är under luppen. Mindfulness är en metod som, av försäljningssiffror av självhjälpslitteratur den senaste tiden att döma, vuxit enormt i popularitet och verkar – enligt dess förespråkare –  kunna hjälpa dess utövare mot det mesta som rör människans inre liv. I det senaste numret av Nod leverar Lars Johansson, Göran Sahlberg, Pekka Mellergård m.fl. väl genomarbetade texter som betraktar fenomenet mindfulness ur flera olika vinklar. I vanlig ordning rymmer de olika artiklarna både mycket information och knivskarpa analyser. Bl.a. tas frågor upp om mindfulness och dess bakgrund i buddhistisk filosofi, huruvida man kan skilja själva metoden från dess bakgrund i en religiös filosofi, vad det kommer sig att en metod grundad i österländsk andlighet paradoxalt nog visat sig klicka så bra med en ensidigt materialistisk västerländsk psykologi (behaviorismen), hur man som bekännande kristen kan förhålla sig till metoden, samt om det överhuvudtaget finns vetenskapliga belägg för att mindfulness fungerar.

Jag konstaterar att Nod bör läsas av fler. Om du inte prenumererar kan du ordna en prenumeration HÄR!