Idag är det valborgsmässoafton. I år tycker jag att denna dag, då vi officiellt tar adjö av vintern och välkomnar våren, är mer efterlängtad än vanligt. Visserligen har vintern varit mild, men då vintern inte tog ut sin rätt i kyla gjorde den det sannerligen i efterhängsen utdragenhet. Den tid som nu är – våren – är att betrakta som en dragkamp mellan å ena sidan vintern med kyla och mörker och å andra sidan sommaren med värme och ljus. Till slut segrar i detta fall alltid sommaren. Hösten är en liknande dragkamp fast med omvänt resultat.

Frågan är hur det är med tillvaron i stort. Segrar ljuset eller mörkret till slut? Ska vi tolka universum med höst eller vinter som  mönsterbild? Är vi i april eller november? Mycket talar för att bilden av höst stämmer bäst; klimatproblem, kärnvapenhot, terrorhot, Utöya-massakern, missvård av äldre, Sean Banan… ja, listan kan göras lång. Skeptisk och pesimistisk som jag är till min läggning kan jag ibland sucka uppgivet över vad det är för värld som mina barn ska växa upp och leva i.

Men; samtidigt finns det saker som faktiskt talar för att “sommaren” kommer att segra. Det finns så mycket skönhet, godhet och kärlek i denna värld och jag upplever varje dag mer av det än vad jag egentligen förtjänar. Min dotter Maja (passande namn om vi tror på en ljusare framtid) och jag utväxlade t.ex. följande ordväxling häromdagen: Jag: “Maja, din mamma är go’, eller hur?” Hon: “Ja… fast inte så go’ som du!” Den där typen av små ögonblick mitt i allt det vardagligt vanliga gör att jag styrks i min tro på att vi kanske, trots längden på den lista som talar för motsatsen, ändå är på väg mot sommar.

Enligt den bibliska berättelsen – det kristna evangeliet – har vintern (mörkret, ondskan, döden) besegrats i och med Jesus tomma grav. Att vara kyrka/församling handlar om att vara ett vittnesbörd – mitt i det som till synes är en dragkamp med oklart resultat – om att sommaren (Guds rike) segrar. På valborgsmässoafton tänds eldar och olika körer med varierande kvalitet runt hela landet har som uppgift att sjunga om våren och hälsa sommaren välkommen. I likhet med dessa körer är den kristna församlingens ständiga och primära uppgift att genom ord och handling berätta om Guds rike och göra människor uppmärksamma på alla de tecken som faktiskt finns i tillvaron på att allting till syvende och sist vilar i barmhärtighetens och godhetens händer. Framförallt kanske uppgiften består i att själv vara detta ett sådant “vårtecken” – ett tecken som väcker glädje, förhoppningar och tillförsikt!

Hör med tacksam tunga

tusen fåglar sjunga

liksom vi, liksom vi:

Välkommen sköna maj!

Välkommen sköna maj!