Klockan är 05:58 och jag sitter med de sista förberedelserna inför dagens predikan. Jag ska tala över det sjunde budet – “du skall inte stjäla” – och gör det utifrån rubriken En själ som stjäl kan ha många skäl. Bland det folk som Gud befriat från Egyptens slaveri och som får del av dessa bud ska man alltså inte stjäla. Den kristna gemenskapen – som nu kallas att vara det folk som befriats till ett nytt liv – kallas att leva ett liv utan stölder. Utmaningen i budet kanske inte bara handlar om att jag som individ ska sluta stjäla. Det är viktigt att se, tror jag, att budorden är givna till ett helt folk. Utmaningen ligger snarare i att tillsammans forma ett gemensamt liv där själar inte längre har några skäl till att stjäla. Jag kommer att landa i att en gemenskap som i sanning delar brödet (vi firar dessutom nattvard idag) bekämpas dessa skäl till att själar stjäl. Ett skäl till att själar stjäl är ju nämligen ekonomisk orättvisa och ojämlikhet. Bibeln – inte minst Jakobsbrevets författare – är ju t.o.m. inne på att de rika är tjuvar då de skor sig på de fattiga.