På söndag är det första advent. För sjunde året i rad ska jag ägna den söndagen åt att predika två gånger. Först i Betania, Östra Ryd, på gudstjänsten 10:00 och sedan 18:00 i Östra Ryds kyrka. Det blir inte lättare att hitta nya vinklar och perspektiv på det givna adventstemat, men budskapet tål att upprepa eftersom jag inte tycker att vi i så hög utsträckning låter det landa i våra liv.

Efter att ha läst igenom söndagens texter lutar jag på kvällsgudstjänsten tala om vem Gud är. Den intressanta frågan som adventstexterna utmanar oss med skulle kort och gott kunna formuleras så; vem är Gud? Utifrån hur vi ofta tänker oss – och så även befolkningen i Jerusalem – vill vi gärna ha en Gud som är stor, bombastisk och sätter ner foten. Judarna väntade sig en erövrande kung som skulle sätta ockupanterna på plats. Den bilden blev viktigare att hålla intakt än att faktiskt ta emot Jesus – den väntade Messias – sådan han faktiskt var. Vi håller oss – inte minst i adventssånger och texter – med liknande svulstiga språk som befolkningen i Jerusalem. Men han var inte en kung på det sätt som de trodde – frågan är om han motsvarar våra förväntningar. Och om han inte gör det – gör vi oss då av med honom?

Istället för en erövrare verkar Jesus vara en erbjudare av ett liv och budskap. Han tränger sig inte på som en despot, utan vädjar till oss ödmjukt och tålmodigt med stor respekt för vår integritet och vilja. Om detta är en bättre bild på vem Gud är, så borde det naturligtvis också få konsekvenser för vad det innebär att vara denne Guds kyrka. Det kommer jag att prata om på söndag kväll klockan 18:00 – tror jag.