Senaste veckorna har en mycket märklig diskussion pågått inom uttalat kristna led angående advent och julavslutningars vara eller icke vara i kyrkorna. Tidningen Dagen, som jag själv prenumererar på, har gått i bräschen för ett mycket märkligt “adventsuppror” som inte handlar om att värna de fattiga, svaga och sjuka (som man kanske åtminstone kunde hoppas), utan istället om att kyrkans särställning i samhället ska bestå. Jag tycker att det är en mycket märklig indignation som kommer i dagen (!). Det är ju knappast en nyhet att kyrka och stat sedan länge, tack och lov bör tilläggas, är åtskilda. Det förvånar att en tidning med så tydliga frikyrkliga rötter driver ett sådant här “ovanifrån”-perspektiv som både är främmande för dess historia och den Jesus som man säger sig representera. Detta har fått mig att överväga att säga upp prenumerationen, eftersom jag tycker att tidningens hållning i denna fråga, på vilken man lagt tonvis med krut de senaste veckorna, strider mot centrala delar av det jag anser är evangeliet om en Gud som kommer underifrån och verkar från samhällets marginaler. Folk i allmänhet förknippar dock kyrkan och dess företrädare med detta av Dagen drivna “ovanifrån”-perspektiv, vilket – tror jag – gör att budskapet man står för framstår som mindre och mindre intressant. Idag skriver dock Mattias Berggren en alldeles briljant text om detta på aktuell tidnings debattsidor och slår ett slag för ett annat perspektiv. Läs den här - jag håller med om varje ord. Den påminner dessutom mycket om det jag själv uttryckte här. Vi kanske har liknande inspirationskällor, Mattias Berggren och jag?