Idag kommer ett nytt Betaniablad ut till alla hushåll i Östra Ryd. Där delar jag några tankar som jag även publicerar här på bloggen:

EN TUSSILAGO VID VÄGKANTEN – Om att vara ett tecken på en ny tid

Våren står för dörren! Även om snön och kylan ända in i april krampaktigt kommer att försöka behålla greppet är våren och sommaren oundvikligen på väg. Vi anar det på en mängd olika sätt. Det är allt ljusare när vi åker till och från våra arbeten. Vi gläds över snödroppar som börjar ge sig till känna med sina vita blad. Snart kantas vägarna av gula tussilagoblommor. Trots att snön lyser vit kan vi en solig dag i mars sitta framför husfasaden och känna värmen från en annan årstid – en årstid vi vet är på ingående. Inget bakslag i form av köld och snö kan stoppa den process av livets uppvaknande som vi kommit att kalla “vår”.

För väldigt många människor i världen upplevs tillvaron som en vinter utan slut. Livet upplevs som kallt, mörkt och meningslöst. Naturligtvis går då våra tankar till människor som lever i svält, under krigshot eller svåra sjukdomar. Men meningslöshet, orättvisa och konflikter finns också på närmare håll än så; t.ex. missbruk, psykisk ohälsa, tilltagande främlingsfientlighet är symptom på det. Jag bär ändå på hoppet om att en ny årstid oundvikligen är på ingående. Det kristna budskapet bär på hoppet om en tillvaro med frihet för de förtryckta, syn för de blinda och rättvisa för de fattiga. Det folk som bär på detta hopp – församlingen/kyrkan – är kallade att vara ett synligt tecken på denna kommande årstid genom att söka det sättet att leva. Alla människor bjuds in av Gud själv att vara en tussilago vid vägkanten mitt i en värld som många gånger verkar vara utan hopp.

Påsken firas, som av en händelse, nu under våren. Den tomma graven den första påskdagsmorgonen gör att det kristna hoppet inte är grundat i vaga, religiösa och banala förhoppningar, utan fast förankrat i historien. I och med Jesus seger över döden finns det ett verkligt hopp om att den nya årstiden är i vardande. Låt oss tillsammans, genom ord och handling, utgöra de vårtecken som vår värld så innerligt behöver!

För vilken gång i ordningen vet jag inte, men detta är ett återupplivningsförsök av denna blogg. Det är över ett år sedan jag var inne och skrev något, vilket i sig gör oddsen skyhöga för att detta ska lyckas men vi får se…

Just idag, liksom fredagar under hela läsåret, är jag föräldraledig med Jona som hunnit att bli fem (!) år gammal. Det känns inte alltför länge sedan jag kungjorde på bloggen att han var född, och att det redan gått fem år känns i det närmaste surrealistiskt. Dessa lediga fredagar ägnas vanligtvis åt spel, damning, fika, handling och biltvätt. Det spel som just nu är den återkommande höjdaren är Spiderman – måttligt roligt om ni frågar mig.

Sedan jag senast skrev här har jag gått ner i tjänst som pastor i Betaniaförsamlingen. Sedan augusti kombinerar jag pastorsjobbet med att vara lärare på Liljeholmens Folkhögskola. Där undervisar jag på bibellinjen, vilket varit både stimulerande och roligt. Om jag nu håller liv i mitt bloggande kommer jag säkert att dela med mig en del av erfarenheter från den vardagen också.