För tionde året i rad sitter jag med förberedelser inför första advent. Jag upptäcker att det är svårt att variera mig. Jag hamnar alltid i frågan om gudsbilder. Att vi håller oss med gudsbilder är givet. Problemet är när våra bilder upphör att vara just bilder, utan istället blir definitioner av Gud. Jag kommer att predika vid två tillfällen på söndag. Först på förmiddagen i Betania, Östra Ryd, 10:00 och sedan i en ekumenisk musikgudstjänst 18:00 i Östra Ryds kyrka.

På förmiddagen kommer jag att prata om Guds advent – d.v.s. ankomst – i dåtid, nutid och framtid. Jag vill visa att evangelietexten om Jesus intåg i Jerusalem lär oss att inte för tydligt ha en uppfattning om hurdan Gud är eller hur Gud handlar. I konceptet Gud ingår att sätta agendan. Om det är vi som sätter agendan är inte Gud längre Gud, utan jag själv. Då är risken att jag helt går miste om att se vad Gud är å färde med att göra i våra liv och vår omgivning. Precis som Jerusalems befolkning riskerar vi att låsa fast oss i vår uppfattning att vi hellre tillber den än Gud själv.

På kvällen blir det lite av samma sak. Vad kommer det sig att vi svenskar tycker att det är så besvärande och känsligt att prata om tro och existentiella frågor? T.o.m. sexlivet upplevs ibland som ett mindre känsligt samtal än huruvida jag tror på Gud. Kanske är det vår tendens att inte vilja bli störda i vår egen tro på den gud som är en projicering av mina egna förväntningar och drömmar. Vare sig jag kallar mig troende eller inte så är det bekvämt att hålla mig med en färdig gudsbild som jag sedan väljer om jag vill tro på – eller inte. Båda dessa varianter på tro och icke-tro är egentligen ett uttryck för samma tendens i oss; att själv vilja vara Gud. Så länge vi inte pratar om våra gudsbilder så kan vi trygg leva i den bekväma tron på att Gud är – om gud nu finns – exakt som jag själv, eller – om Gud inte finns – en “gubbe på ett moln” som ingen rationellt tänkande människa egentligen kan tro på. Anhängare av båda dessa inställningar riskerar att – liksom befolkningen i Jerusalem – missa Guds ankomst i sina liv, sin vardag och sin omgivning.