Igår kom jag hem efter en resa till England med vår inTRO-grupp. Vi var två vuxna och sex fjortonåringar som var iväg på en studieresa. Syftet var att komma i kontakt med olika uttryck för den kristna tron och skapa en förståelse för att samma bekännelse kan ta sig uttryck på många olika sätt. Här följer en kort sammanfattning av vad vi var med om:

På torsdagen var vi hos kommuniteten på Catholic Worker farm norr om London där vi träffade Scott Albrecht och flera volontärer. Deras arbete går ut på att hjälpa en grupp som ingen annan hjälper, nämligen ensamstående, hemlösa och papperslösa kvinnor.  En annan aspekt av deras verksamhet är direkta aktioner mot institutioner och företeelser i samhället som bidrar till orättfärdighet och förtryck.

Under fredagen var vi hos kommuniteten Bruderhof. Jag konstaterar bara att det var en oerhörd upplevelse och berättar gärna mer i samtal.

Lördagen ägnades åt ren turism. Hälften av oss var på Madame Tussauds vaxkabinett och den andra hälften ägnade förmiddagen på Sea Life. Eftermiddagen ägnade vi åt att strosa mellan kända landmärken och på kvällen var vi så klart på musikal. Phantom of the Opera utgjorde en värdig avslutning på en bra dag.

Under söndagen var vi på två gudstjänster. På förmiddagen var vi på en mycket bra gudstjänst i Holy Trinity Brompton, en anglikansk församling där bl.a. den mycket spridda Alpha-kursen har sitt ursprung. Efter en titt in på Brittish Museum besökte vi sedan Hillsong som har sina gudstjänster i Dominion Theatre vid Tottenham Court Road.

Det bestående intrycket är att vi haft fantastiska dagar med många intryck. När jag står på Hillsong bland alla hippa storstadstrendiga, människor och inte kan höra min röst hur högt jag än skriker p.g.a. musikens överväldigande volym, och samtidigt tänker på den enkla livsstilen hos Bruderhof så känns det surrealistiskt att båda dessa sammanhang motiverar sitt sätt att leva med samma evangelium om samma Gud som blivit människa i Jesus. Kanske är det därför jag också kände mig hemma i alla dessa sammanhang.

Om två timmar – närmare bestämt 10:00 söndagen 1/5 – samlas vi till gudstjänst i Betania, Östra Ryd. Under våren predikar jag utifrån Galaterbrevets snart 2000 år gamla texter och jag slås och förundras av hur relevanta dessa texter är utifrån de utmaningar som finns i samhälle och kyrka här och nu. Förra veckan lyfte jag frågan om religiös extremism där det finns mycket vägledning att få i detta brev. Idag kommer jag tala om integration och hur den kristna församlingen är kallad att gestalta en ny mänsklighet bortom de identitetsmarkörer som annars så ofta skiljer oss åt, som exempelvis nationsetiketter, statusmarkörer och släktband.

Jag har stor respekt för att de beslut som politiker har att fatta rörande gränser, flyktingmottagandets omfattning och samhällets gemensamma resurser bjuder enorma utmaningar och svåra avvägningar. Men som kristen församling är inte den primära kallelsen att likt politiska partier presentera en lösning som sedan ska implementeras över alla svenskar. Istället – skulle jag hävda – är kallelsen att vara en lösning genom sitt sätt att välkomna, inkludera och integrera människor. Detta är en enorm utmaning men också en möjlighet att i en orolig värld vara ett hoppets tecken för samhället att försoning och samexistens är möjlig. Som grund för denna samexistens talar Galaterbrevet om att sådant som förut ytterst definierat vår identitet, såsom etnicitet, kultur, samhällsställning och kön relativiserats i Kristus. Genom dopet är en ny mänsklighet formad som har sin djupaste identitet i Kristus. I detta budskap finns ett starkt fundament till flexibilitet och anpassning utan att vi känner att vår yttersta identitet hotas eftersom den inte längre ligger vare sig i vår “svenskhet” eller vårt efternamn.

Det finns mängder av kristna församlingar runt om i landet som verkligen tar denna kallelse på djupaste allvar. Ju fler församlingar som gör detta, desto större möjlighet för politiker att fatta beslut som öppnar Sveriges gränser för fler som behöver någonstans att ta vägen. Att vara en lösning, istället för att vara ytterligare en av alla tusentals förståsigpåare som tycker sig ha en lösning, är alltså utmaningen och kallelsen. Om du vill höra mer om detta; välkommen till gudstjänst i Betania idag. Det blir även lovsång från 9:45 och skön gemenskap runt kaffeborden.