För världens skull
Idag är det tisdag och en ny vecka har börjat. Under helgen som just passerat har Korskyrkan haft gemenskapshelg på Östgötagården, Rimforsa. Drygt 200 personer var samlade för att tillsammans umgås, tillbe Gud och samtala. För mig och min familj var det en mycket bra introduktion i vårt nya sammanhang som visar sig bestå av väldigt många trevliga människor.
Själv hade jag som huvudsaklig uppgift att få en bild av församlingen genom att lära mig namn och samtala med så många människor som möjligt. Dessutom hade jag som uppdrag att introducera församlingen i det tema som vi har satt för gudstjänsterna under hösten: “För världens skull”. Det jag ville visa var hur Bibeln hela tiden berättar om en Gud som alltid vill nå hela världen med sin kärlek; Guds stora projekt ända från Bibelns början är att hela världen ska upprättas och att Guds vilja ska ske “på jorden såsom i himlen”. Allt som församling är och gör – om det är som det ska – handlar ytterst sett om att delta i Guds stora mission att älska den här världen och göra Guds rike synligt. Församlingen är alltså inte ytterst till för MIN skull, utan för VÄRLDENS skull (i vilken också jag ingår). Jag tror att vi ofta tenderar att hamna i ett tänkande där församlingen är till för MIG ytterst. JAG blir då enbart ett objekt där församlingen ska ge MIG det jag behöver. Om vi istället ser att församlingen är till för VÄRLDEN ytterst reduceras jag inte bara till ett objekt, utan jag blir ett subjekt som överlåter mig till församlingen. Därför anser vi i Korskyrkans församlingsledning att det är av yttersta vikt att vi uppmärksammar detta tema; “för världens skull”.
Undervisningen i Korskyrkan kommer att ta upp hur allt det vi gör – gudstjänst, nattvard, dop, barngrupper, hemgrupper o.s.v. – knyter an till detta. Redan på söndag 11/9 10:00 kommer min kollega Inga-Märtha Isacsson att predika om nattvarden. Hoppas att du kommer!
Uncategorized | Anton | 6 September, 2016
Det var proportionsvis trevligt att lyssna till din välkomstgudstjänst där jag satt, och ofta sitter, på vänster flank i Korskyrkan. Anledningen till varför jag just sitter på vänster flank är för att jag är en “gammal regissör och dramatiker” med lång erfarenhet av scenens språk i observation till vem det nu en är som vill gestalta sitt budskap i vad det nu månde vara från William Shakespeare till en föreståndare i Guds ord. Jag tänkte på temat som nu är satt “För världens skull” för församling, den jag är medlem i. Jag tänkte må “fan” ta honom, vår nya föreståndare, och den rättigheten tar jag mig att tänka som judinna i tron på Herren Jesus Kristus, om vår nya föreståndare tänker i de banor inom César Castellanos G12-strategin. Då lär en levande församling snart gå på sina knän och inom ett år vara helt utmattade av utbrändhet och dåligt samvete “för världens skull”. Så bad jag en bön till vår Herre. “Om det visar sig så i föreståndares framtida agenda, må kopieringsmaskinen visa “Tabula rasa på varje
foliis utrinque vult subscribere.
Spero autem Adonibezec iustificabitur in conspectu tuo verum est”. / Josephine Bernal
Hej Josephine. Jag är inte säker på vad du menar med ditt inlägg och du får gärna översätta det latinska uttrycket. “Tabula rasa” känner jag igen men resten får du gärna förklara.
Gällande temat “för världens skull” så är det valt för att vi ska se hur oerhörd vidden av Guds nåd och kärlek är; Gud älskar HELA världen. Det perspektivet är viktigt om vi ska förstå vad syftet är med Guds folk; både i det som vi kallar Gamla Testamentet och Nya Testamentet. Guds folk finns i världen för just världens skull; för att världen ska se och få del av Guds godhet.Välsignelsen att vara Guds folk är i första hand inte exklusiv (d.v.s. på bekostnad av andra folk) utan instrumentell (för de andra folkens skull).
Vad gäller G12-strategin är det inget som jag någonsin varit intresserad av att arbeta med och tror inte att det finns några färdiga metoder för hur Guds rike utbreds. Jag tror inte sådana mekaniska knappar finns, utan allt som sker är bara tack vare Guds nåd. Och vi kan AV NÅD – inte på något sätt genom något vi själva tar oss – få vara med på ett hörn ibland och vara till välsignelse.
Hej Anton.
Från djupet av mitt hjärta vill jag tacka dig för ditt otroliga underbara svar. Jag vill också tacka dig innerligt för den predikan du höll den 18:e september. Den berörde mig med klarhet och djup. Mitt första inlägg till dig var från en människas oro och smärta. Min oro och min smärta. När jag efter 30 år vågade närma mig en församling igen var det med svaga ben, en darrande kropp och en sargad själ. Det kärleksfulla bemötandet från Korskyrkan och de många själavårdssamtal, som ännu är gör att jag sakteligen växer i tillit till Herren och människor. Du blev en skakande omställning för mig och det gamla “hjärnspöket” fick fritt spelrum. Jag blev på min vakt och försökte reda ut mina tankar i all ensamhet, därför skrev jag mitt första inlägg till dig. Inte som kritik, utan som orolig sargad själ i sin undran, undrar finns det någon sund logik som detta “hjärnspöke” vill göra gällande? Detta “ämne” har behandlats med klarhet i de sist själavårdssamtalen. Att jag är judinna av börd spelar egentligen ingen roll, men det blev ett betydande skydd för mig i dom osunda kristna sammanhang jag har fått erfara, där min integritet som människa och person ständigt blivit utsatt och tillslut förintad och tillintetgjord. Det ligger givetvis många andra bakomliggande faktorer varför en människa till sist upplever sig utplånad. Mitt första fysiska möte med Korskyrkan kom jag ditt bärande en kippa på huvudet. För att klara av min “relation” med Gud, som var allt annat än en relation och min frälsningen i Jesus, gick jag och blev reformjude på gott och ont, det var en del “råmaterial” som jag inte kunde accepterad eller tillåta mig bli övertalad i, men nu “slogs” jag åtminstone på “hemmaplan” för min inre övertygelse i vad jag ansåg var Guds Ord. En del träffade “mirakulöst rätt”, en del var varken av den karaktär en intelligent tänkande kristen eller jude skulle acceptera på sitt mått av sin livslängd, men det blev min räddning, för just där i polemik och höga diskussioner började min längtan efter gemenskap med Kristus växa, men jag var livrädd. Jag fruktade för mitt liv igen och så kom du, nu visad inför mina ögon, en underbar människa, en föreståndare som vill väl med sin församling och ger oss näring till vad Herren har kallat oss till i all sin kärlek och nåd. Det är trevligt att växa i Herren måste jag säga med ett leende på läpparna och stor tacksamhet i hjärtat. Jag vet inte, Anton, vad jag skulle vara eller formats till utan min församling. Den tanken vill jag inte närma mig. Det jag skrev på latin betyder. “Gud, om det visar sig att denna människa inte är den du utvald, låt då hans pappersexercis i kopieringsmaskinen printa ut tomma vita blad för hans egna äventyr, men jag hoppas och att det är sant att hans ansikte är rättfärdigt inför dig”. Ta nu inte mina ord personligt, att jag angriper dig personligen. Ta dessa ord från en människas själ som håller på att läkas i trygghet och blev bekymrad när “hjärnspöket” kom. Återigen vill jag tacka dig för den predikan höll den 18:e september. Tack för att du berörde mig med klarhet och djup. Tack också för att du tog emot i onsdags under nattvarden. Jag har bävat så mycket hur du skulle ta emot mitt första inlägg och jag tackar för att du inte tar det som kritik eller som ett personangrepp ifrån mig. / Vänligen Josephine Bernal