Uppladdning inför ödesmatch
Är idag hemma själv med mina tre minsta barn, men mina tankar är väldigt mycket på kvällens ödesmatch i Superettan mellan IFK Norrköping och Ljungskile. Det känns nästan som en mardröm. Mitt älskade IFK riskerar att åka ur Superettan och man har nu verkligen kniven på strupen inför kvällens drabbning. Jag kommer att ta med mig Hugo in och bevittna det hela tillsammans med goda vänner.
Det värsta är att även om de skulle åka ur kan jag inte släppa denna passion och kärlek till klubben i mitt hjärta. Det finns inget jag föraktar mer än medgångssupportrar. Det finns massor av lag som har s.k. anhängare i tusental bara för att det för tillfället går bra för laget. Men så fort det går utför kommer dessa anhängare att svika och förneka allt samröre med klubben, precis som lärjungen Petrus gjorde i relation till Jesus. IFK Norrköping har inga sådana anhängare kvar, och kanske är det ett nödvändigt reningsbad vi nu går igenom. Men låt oss dock hoppas att man får ordning på spelet och plockar nödvändiga poäng i de fyra återstående matcherna – vi har fortfarande allt i egna händer.
Problemet med denna passion i motgång är de negativa drag som väcks till liv hos mig. När mina två största barn – Elsa (7år) och Hugo (5 år) – kom hem från en match som IFK naturligtvis förlorat berättade Hugo upprört för sin mor: “Pappa skrek på domaren att han var dum!” Varpå Sara spände ögonen i mig och sa: “Är det sant?!? Du får inte ta med dig barnen på fotboll om du inte skärper dig!” Elsa, som är väldigt klok, tog självklart sin far i försvar: “Ja, men domaren var dum i huvudet.”
Nu vet jag att det är problematiskt att skrika okvädningsord. Både ur föredömessynpunkt inför mina barn och i relation till min kristna tro. Hur allvarligt är det att på läktaren ägna sig åt sådant som jag beskrivit? Vad tycker ni?
Medan ni funderar på det kan ni avnjuta ett youtube-klipp som väcker minnen om fornstora dagar. 
Uncategorized | Anton | 5 October, 2009
Wow fornstora dar och landslagslasse !! Vackert …de kommer tyvärr inte några nya dagar att kalla fornstora !!
Ja, du Daniel; man får njuta av historien när inget i nutiden talar för en upprepning. Gårdagens 1-1-match mot Ljungskile var det sämsta jag har sett oss spela någonsin. Ängsligt, slarvigt och totalt utan självförtroende.
Rotad som jag är i berättelsen om en Gud som griper in och rustar den stapplande med kraft, ger jag dock inte upp hoppet om att det kan vända. Inte för att jag tror att Gud bryr sig så mycket om hur det går i Superettan, men vi lever i en värld där allt ändå kan hända. Oavsett hur det går är och förblir jag en följeslagare av den blå stjärnan.
Hela min släktgemenskap består av IFKare och jag både lider med er och skrattar åt er …jag håller ju på ett annat lag. Ha det
Daniel; så länge det andra laget du håller på inte är Örebro SK ser jag ändå inga hinder för att se dej som en broder
. Visst är det väl blåvitt som är ditt lag?
Tyvärr du har fel, brödraskapet har därmed upphört =( eller vi kanske förenas i någon slags kärlek till Kristus. Släkten har accepterat detta svarta (vit svartafår ). Men en sak man inte kan kalla mig är medgångssupporter ….
Apropå din okvädningsord och barnen så håller jag helt med Sara. Sorry Anton, men “to teach is to demonstrate”, d v s att undervisa är att visa. Vill du att dina egna barn så småningom börjar skrika åt dig (eller andra) och kalla dig dum i huvudet, så ska du fortsätta i samma stil. Vill du ha barn som är kärleksfulla och ödmjuka, så får du kanske ändra stil. Tufft, men sant. Jag är säker på att Sara håller med mig…:-)
Gunilla; du har naturligtvis rätt. Att kalla någon dum i huvudet är ALDRIG bra. Men att bua och skrika och härja på en fotbollsmatch (utan okvädningsord:)) ingår liksom i själva inramningen som gör fotbollsmatchen till vad det är. En domare på elitnivå vet naturligtvis om att det ingår i spelet att bli utbuad när man dömer till hemmalagets nackdel, och måste tycka om det. Annars väljer man inte att bli domare. Att vara engagerad som åskådare är något som jag vill att mina barn ska vara. Det behöver inte nödvändigtvis stå i motsättning till att vara kärleksfull och ödmjuk. Kärlekens motsats är kanske inte stark aversion, utan snarare apati och stoiskt lugn;).
Nej, det är väl inte så bra om ens barn skulle gå runt o säga till allt o alla att de är dumma i huvudet! Men.. så illa..blir det väl inte..=) Klart kan det bli illa, men då får man ta det då i så fall.. För att JAG tycker också att DETTA gapande och skrikande och hela skiten hör till en fotbollsmatch och domarna de blir ju säkert helt förkrossade varje gång när någon säger att de är dumma… stakars de.. JAAA, ..för då har de valt verkligen fel yrke.. tycker jag ockå !
Men som de flesta vet säker så bryr sig domarna inte ett dugg om det, de är ju vana att folk är knäppa , så är det bara =) heheh
Och snälla nån om barnen säger någon gång att någon annan är dum, vad spelar det för roll.. Den personen kanske ÄR dumm… hah =)
Och grejer är att jag också vill att mina barn ska vara lika galna när de tittar på en fotbollsmatch, för att det är ju själva grejen.. fattar ni väl! Vad ska jag lära de annars, nåt som JAG inte är…. Ja Nuko, .. farbror domare han gjorde lite fel nu, så det var inte så bra, mamma tyckte inte om det.. .. Ja säker, ni som känner mig tror säker att detta finns i min värld.. Buuuuu, är du helt dumm i huvudet eller.. skärp dig!! så låter det när JAG är med i alla fall =)
Och jag tror VERKLIGEN INTE att vi är sämre kristna bara för att vi säger att folk är dumma ibland när de kanske egentligen inte är det!!
Eller, tänker jag helt fel ??!!!!!