“Det börjar med dig…”, eller?
Har mellanlandat hemma över natten och kan inte sova. Befinner mig under tisdag, onsdag och torsdag i Linköping på medarbetarkonferens där ett par hundra pastorer från hela landet samlats för att samtala, få undervisning och – inte minst – äta. Temat under denna konferens är “Det börjar med dig, men det slutar inte där.”
Efter ett, i vanlig ordning, segt årsmöte för medarbetarförbundet kickade undervisningspasset igång efter en, i vanlig ordning, god lunch. Hans Jansson från Huskvarna hade en form av “Pep talk” över vad en enda människa kan åstadkomma. Det hela började med ett bildspel på enskilda människor som med sina liv åstadkommit en hel del; Moder Theresa, Ingvar Kamprad, Raoul Wallenberg, Martin Luther King. Hur vi väljer att förvalta de gåvor vi fått är av oerhört stor vikt. Även Adolf Hitler åstadkom ju mycket, men på ett helt annat sätt. Vi påmindes om att våra liv och de drömmar vi drömmer är av större betydelse än vi själva kan överblicka, och att allt en gång börjar i svaghet. Tänk om Astrid Lindgren blivit knäckt av att bli refuserad på Bonniers – undrar om det förlaget ångrat sig.
Efter detta fick vi undervisning av Pia och Anders Gell, också från Huskvarna. Det var riktigt bra och det jag framför allt tar med mig är vad Anders sa alldeles i början; “Det börjar inte med dig – det börjar med Gud.” Här är något väldigt viktigt som jag inte tycker nog kan understrykas. En medarbetarkonferens för pastorer borde inte kunna ha ett tema som heter “Det börjar med dig” – inget kan egentligen vara mer fel.
I de bibliska texterna är det tydligt att imperativet alltid föregås av indikativet. Alltså; det vi uppmanas att göra, tar alltid sin utångspunkt i vad Gud redan har gjort. Det kristna livet är nämligen inget annat än nåd. Vi uppmanas att förlåta – för att Gud har förlåtit. Vi uppmanas att älska våra fiender – för att Gud låter sin sol gå upp över ond och god. Vi uppmanas att inte svara med våld och hämnd – för att Jesus inte gjorde det. Eller som Johannes skriver och som jag citerat i föregående bloggpost: “Vi älskar därför att han först älskade oss”.
DET BÖRJAR INTE MED DIG – DET BÖRJAR MED VAD GUD AV NÅD HAR GJORT. DETTA ÄR INTE FÖRHANDLINGSBART!!!
Uncategorized | Anton | 11 November, 2009
“Det börjar med dig” är verkligen en korkad (och heretisk) slogan. Så långt jag kan se är det inte sant ur någon synvinkel. Det börjar med Gud, som du påpekar, men det börjar också med Guds folk. INGENTING börjar här och nu med mig.
Har precis läst dina två senaste inlägg. Jag tycker att du skrivit och formulerat det hela väldigt bra. Kan vara lätt ibland att sätta sitt hopp till sig själv och trampa på i livet utan Gud. Vi är ingenting utan Gud. Jag är ingenting utan Gud.
Hm, som du säkert märkte under konferensen Anton så handlar det om vad Gud gjort och gör, men vi kan inte komma ifrån att det är ganska avgörande för en församling vart ledarna i församlingen befinner sig, hur du mår, vilken möjlighet Anden får i deras liv och i fall de har nöd för de förlorade.
Allt gott!
och god natt!
Christer
Christer; Stort TACK för en mycket välplanerad och genomtänkt konferens. Det var den bästa medarbetarkonferensen jag varit på hittills, och jag förstår att mycket arbete och bön ligger bakom. Jag är övertygad om att Du har en stor del i att det blev som det blev -ta till dig detta stora och tacksamma tack från mig. Keep up the good work!!!
Sen känner jag att denna bloggpost kastar ljus på en mindre trevlig sida hos mig själv. Jag var väldigt nöjd efter första dagen, men ändå måste jag skriva om just det jag INTE tyckte var bra. Dessutom vet jag att du och medarbetarstyrelsen instämmer till 100% i att allt börjar med Gud. Precis som du skriver var innehållet i årets konferens tydlig på den punkten – t.o.m. tydligare än aldrig förr. Tack för ditt inlägg!
Det verkar vara många som är nöjda med dagarna. IIcke desto mindre så säger det något att man valde denna titel på konferensen, och jag tycker inte du ska backa från kritiken, Anton. Att denna formulering lyckas komma igenom som en TITEL på en medarbetarkonferens avslöjar att individualism, modernism och ledartro är djupt rotade i EFK, oavsett vilka möjliga intentioner och tolkningar som kan finnas med rubriken. Och med all respekt för hur roligt det säkert var (jag hade njutit av att vara med…) så är det viktiga inte hur upplyfta ni känner er, utan i vilken utsträckning dagarna har rustat er att leva efter alla dom bud som Jesus gett.
Jonas; Jag backar inte från kritiken av titeln. Men ibland blir jag verkligen ensidig i mina bedömningar av saker och ting – det vill jag backa från, för jag tror inte att det är en bra sak.
Det kan jag förstå och hålla med om. Jag känner en annan kille som brottas med liknande tendenser…
Bra skrivet Anton!
Andreas i Sörping