Adventstonen 12: Stefan Kratz
Anton om Stefan: Stefan och jag möttes i sjuan. Han gick i en parallellklass, och om jag inte missminner mig har vi möjligen den utomordentligt tråkiga franskan att tacka för att vi kom att bli nära vänner. I franskgruppen fanns det en överrepresentation av tjejer så vi killar blev utlämnade åt varandra – ett öde jag är mycket tacksam för än idag. Vi kom sedan att gå i samma gymnasieklass där vi tillsammans med DR utgjorde en pinsam trio som den största delen av tiden satt i korridoren dubbelvikta av skratt. Skrattar gör man nämligen väldigt ofta när man umgås med Stefan, och hans närvaro höjer temperaturen av glädje i vilket sammanhang som helst. Han är en jordnära, rolig och utomordentligt trevlig människa. Han bor nu i Norrköping tillsammans med Cecilia och deras tvååriga dotter. Jag är mycket hedrad och glad för att han vill slå an en ton här. Jag vill också uppmuntra er – gammal som ung – att verkligen anta hans utmaning och delta i den tävling han utlyser. Varsågoda!
Adventstonen 12
Jag är förtjust i nostalgi, men med viss måtta. För mycket kan bli, tja, för mycket. Som Sophie Zelmani sjöng: “Nostalgia, you’re just good for one day”, och man får akta sig för att inte fastna för mycket i det förflutna – åtminstone får jag det.
Något jag får bekräftat gång på gång är att vissa saker är bättre att bara ha kvar som ett nostalgiskt minne än att faktiskt återuppleva dem. TV-program från barndomen minns man ju gärna med förtjusning, men ser man dem igen krossas ofta förtjusningen i den vuxnes betraktelse. Professor Balt-Balt-Balthazar är ett sådant exempel, med ganska kass kvalitet på animationerna och i princip samma story i varje avsnitt. (Lite kuriosa är att han inte var balt som man kan tro, utan kroat).
Just på grund av denna romantisering har jag t ex inte vågat se om “Det Var En Gång: Rymden” eftersom jag är rädd att minnet av det skulle förstöras. Har någon av er sett det igen och kan bekräfta om rädslan är befogad eller inte? (Som en parantes måste bara nämnas att titelspåret “Il était une fois: l’Espace” är en fantastisk låt!)
Ovanstående till trots har jag ändå valt att resa tillbaka till 1995 och till något som skapades under en plötslig stund av kreativitet. Jag skrev, tillsammans med DR, denna juldikt på en svenskalektion då uppgiften sannolikt var någon helt annan. Jag hittade pappret vi skrev dikten på under en välbehövlig städning bland gammalt bråte från skolan och tänkte att den måste få ett liv utanför kartongen den låg i. Om ni undrar över den smått negativa tonen kan den bero på deppigt decemberväder eller bara två gymnasiekillars allmänna inställning.
Varning för nödrim:
I detta nästintill perfekta poem känns den sista strofen en smula trist. Därför vill jag utlysa en liten tävling i all enkelhet: Skriv en ny sista vers som en kommentar till detta inlägg! Enväldig domare får bli bloggpresident Anton (om han kan tänka sig att ta på sig uppgiften – kan du det Anton?). Vinnaren kommer att få mottaga denna mysiga bras-DVD, lagom till jul:
God Jul!
Uncategorized | Anton | 12 December, 2009
Naturligtvis ställer jag upp som domare. Ska vi säga att vinnaren koras den 20/12? Måste alltså ha fått in alla bidrag då. Blir det bra, Stefan?
20 december låter som en bra deadline, då ska priset förhoppningsvis kunna levereras i tid innan den julafton!
fantastiskt fin dikt;)
Ett försök…
För att avsluta dagen jag tog en seg kola,
men detta kunde min tand inte tåla
I bitar den spräcktes, jag fällde en tår
Nu tänker jag sova tills det blir ett nytt år!
(Kanske inte så muntert det heller…)
Klara; som domare noterar jag att du är VÄLDIGT fyndig, eftersom du anspelar på din lite hemliga indentitet här på bloggen (se adventston 7), som nu den riktigt invigde kan gissa sig till. Sådan fyndighet premieras!!!!
Diktavslutningsförslag:
Så ännu en julafton uti sanden rann
men… i morgon börjar mellandagsrean
Så om din jul firas i all sin prakt
tänk inte på skinkan och grisens slakt!
Med ett ryck jag ur drömmen vaknar
och märker att jag ingenting saknar
“Julaftonsmorgon är här min son”
Var kommer alla klappar ifrån????
Verkligheten i dikten kan inte bli så illa så det måste ha varit en dröm Stefan.
Då ringde telefonen, det var min kompis Sverre
Jag insåg då plötsligt; “Jag kunde haft det värre”
Sverre efter en heldag från akuten kunde linka
sedan hans syster råkat sätta skinkpinnen i fel skinka!
Angående dina funderingar kring barndomens TV-program så gör du nog rätt i att strunta i att se dem nu. I alla fall “Solstollarna”. Hur kunde SVT överhuvudtaget sända denna gubbsjuka smörja?
Å andra sidan funkar “Fem myror….” fortfarande! Ha det gott, och God Jul!
Alla bidrag som kommit in har sin poäng och förtjänar att prisas. Men en segrare måste ju utses eftersom det endast finns ett exemplar av “Julbrasan”.
Enligt mitt enväldiga beslut som domare går Stefan Kratz’s bras-dvd till BODIL AXELSSON! Hon sätter ljuset på en trösterik absolut sanning; det kan alltid bli värre!
Stort grattis! Stefan meddelar hur priset når dig!
Först av allt vill jag säga GRATTIS till vinnaren! Dessa två verser är en avslutning helt i samma anda som den övriga dikten. Logistiken kring vinsten ordnar jag med domaren.
Jag vill också tacka alla som bidragit med verser, jättekul att så många antog utmaningen! Det måste ha varit en svår uppgift för domaren att utse en vinnare bland alla dessa verser!
Till sist: GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!
Tack för detta! Känner mig hedrad att mina rader får vara med i ett sådant perfekt poem.. Själv önskar jag också alla en riktigt God Jul och Gott nytt år! Hoppas verkligen inte att det blir som i dikten för någon av er. Kram/ Bodil