Lite om dopet (igen) och Vita Hästen

Jag har skrivit om dopet vid flera tillfällen här på bloggen (bl.a. här, här och här). Där kan ni också se var jag själv står i frågan (just nu). Nu är frågan uppe på Joachim Elsanders blogg, och ett oerhört intressant samtal är i full gång. Ni hittar det samtalet här.

Igår var jag med mina två största barn och några vänner på ishockey. Norrköpings återuppståndna stolthet Vita Hästen mötte Skåre. Matchen dominerades naturligtvis av Vita Hästen, men Skåre vann bonuspoängen efter straffar.  Få lag i Allettan drar dock 4100 åskådare, och Himmelstalundshallen var full. Jag blev nästan lite tårögd, eftersom det påminde om fornstora dagar då Vita Hästen år efter år var ett av de allra bästa lagen – under elitserien alltså… Efter en tragisk konkurs för den hårt satsande klubben är man nu ändå tillbaka med målsättningen att gå upp i allsvenskan. Som pastor kan jag ju heller inte annat än glädjas åt att den Vita Hästen en dag ska vara med i det segrande ekipaget:

“Och jag såg himlen öppen och se: en vit häst, och han som satt på den kallas “Trovärdig och sann”, och han dömer och strider rättfärdigt. [...] De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i skinande vitt linne.” – Uppenbarelseboken 19:11, 14

För att ytterligare frodas i Norrköpings hockeynostalgi – se detta klipp och njut av den underbara sången:YouTube Preview Image.

2 Responses to “Lite om dopet (igen) och Vita Hästen”

  1. Pelle says:

    Jag som stolt Linköpingsbo har för mig att ett lejon också nämns i Uppenbarelseboken och tror bestämt att det var på den segrande sidan…

  2. Anton Fagerstedt says:

    Pelle: Linköping är en stad i total avsaknad av idrottskultur. När man i slutet av detta sekel kommer att se tillbaka på svensk idrottshistoria kommer alla att häpna över att Linköping överhuvudtaget hade ett hockeylag några år i början av seklet. Inom fem år kommer Linköping att på sin höjd vara ett mediokert allsvenskt hockeylag med ett konkurshot över sig eftersom publiken sviker – de sviker därför att DET FINNS INGEN IDROTTSKULTUR i Linköping. Staden kan bara ha lag i framgång – i motgång är det ingen som bryr sig. Det finns inget hjärta, inge överlåtelse, ingen lidelse och ingen passion i tråkiga akademiska Linköping.

Leave a Reply

 

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu