Satt igår kväll och gläppte med fjärrkontrollen. Hamnade mitt i SVT:s program “Halal-TV” där tre beslöjade muslimska kvinnor gör reportage och belyser det svenska samhället ur sina perspektiv (har inte sett något program förrän igår). Igår handlade programmet om alkohol. Här belyste man att 80% av alla våldsbrott utförs av människor som är alkoholpåverkade – 80%!!!!!! Dessutom räknar statistiker, enligt detta program, med att 14000 rattfyllerister sätter sig bakom ratten VARJE DAG!

 Trots dessa alarmerande siffror är det väldigt få i den allmänna debatten som pratar om alkohol som ett samhällsproblem. Istället är det på modet och politiskt korrekt att skylla våldsbrott – särskilt det som sker i hemmen – på den s.k. könsmaktordningen. Nu tror inte jag att talet om könsmaktordning och ojämlikhet mellan könen enbart är luft - mycket behöver göras på det området. Men som förklaring till mäns våldsamheter mot kvinnor har tyvärr alkoholen fått stå tillbaka som förklaring i den allmänna debatten. Detta till förmån för en förklaringsmodell som gynnar en viss politisk agenda.

Ett intressant exempel på denna enögdhet är när Gudrun Schyman – vars alkoholmissbruk rullades upp i offentlighetens ljus för några år sedan – föreslog en straffskatt för män, eftersom dessa slår kvinnor. Snacka om stolpskott av den annars så skickliga och vältaliga Gudrun (hon skulle nog ha varit lite försiktigare om hon vägt in alkoholen som förklaringsfaktor).

Inom frikyrkan har nykterheten länge varit en självklarhet. Historiskt sett var det just alkoholen som många blev fria från när man tog till sig budskapet om omvändelse och frälsning. Därför har alkoholen alltid varit en viktig symbolfråga, där man velat vara solidarisk med de svaga. Församlingsgemenskapen skulle vara en plats för alla, och ingen skulle riskera att DÄR bli frestad att falla tillbaka i alkoholens klor. Dessa rötter har sedan successivt allteftersom generationer gått tappats. Frikyrkans kontakter är inte längre bland de marginaliserade, utan i en småborgerlig medelklass. Därför har frikyrkomedlemmars förhållningssätt till alkohol kraftigt förändrats – inte minst under de senaste tio åren. Solidaritetsskälet (förutom i gemensamma stora samlingar) ser man inga skäl att vidmakthålla, utan man tycker numera att det är ganska mysigt med en flaska vin till middan, en kall öl då och då, eller en klunk whisky vid förkylning. Det solidaritetsskäl som eventuellt fortfarande hålls fast vid handlar oftare om en solidaritet mot en äldre generation, än om att det faktiskt finns potentiella alkoholister i den vänskapskrets man gärna bjuder på vin hemma.

Jag har länge varit väldigt tvehågsen inför denna utveckling. Dels tycker jag inte bara man ska ärva attityder bara för att tidigare generationer tänkt och tyckt på ett visst sätt. Men dels så är alkoholen ett stort problem i samhället och alldeles uppenbart vore samhället bättre – både ekonomiskt och socialt - om ingen drack alkohol. Utvecklingen som skissades ovan gäller även mig själv och mina attityder till detta. Jag anser inte att vi ska tala om för folk vad de ska dricka eller inte. Men det vore fantastiskt om det fanns positiva förebilder för dem som inte tål ens en klunk alkohol. Själv lutar jag mer och mer åt att sälla mig till den grupp som inte dricker alkohol över huvud taget. Kanske jag då bidrar till ett bättre samhälle utan att för den skull tala om för folk vad de ska/inte ska göra. Livet är i sig en politik! Påverkan sker inte bara genom ord. Jag anser att det behöver bli trendigt att vara nykterist, oavsett hur alkohollagstiftningen ser ut!! Vad tycker du?