Häromkvällen var vi några stycken som satt och samtalade. Samtalet kom in på olika beteenden eller egenheter som vi människor håller på med utan att vi tänker på det. Jag talar inte om tvångstankar och tvångsbeteenden som bara måste göras, utan sådana handlingar och beteendemönster som vi bara “gör” – jag tror det är detta som kallas för “tix/tics” (vet ej hur det stavas). I den grupp där vi satt och samtalade verkade detta vara en ensidigt manlig egenhet. Men jag är nyfiken på om ni som läser denna blogg – vare sig ni är män eller kvinnor – har några sådana beteenden för er. Låt mig dela två av mina tix:

 1. Det första tixet handlar om ord och bokstäver. Detta var värre när jag var yngre, men jag är fortfarande i viss mån fast i det. När jag ser ett längre ord i skrift – t.ex. fantastiskt – eller en slogan - t.ex. “kan nån kan canon” - måste jag dela upp bokstäverna i grupper om tre. Sedan läser jag ordet/sloganen om och om igen ända tills jag går ut med den sista bokstaven. Låt mig illustrera detta: fan-tas-tis-ktf-ant-ast-isk-tfa-nta-sti-skt.  Eller: kan-nån-kan-can-onk-ann-ånk-anc-ano-nka-nnå-nka-nca-non. Jag kan inte lämna ordet eller meningen förrän jag har löst ut det på det sättet.

2. Min andra egenhet är lite äckligare. Jag måste alltid lukta på saker, särskilt på mina fingrar när jag kliat mig någonstans eller tagit i någonting. Kliar jag mig i hårbotten eller örat (eller någon annanstans) går fingrarna automatisk till näsan. Lika automatiskt luktar jag alltid på mina strumpor efter att dagens möda är slut och det är dags att gå till sängs. Jag känner själv att detta är lite äckligt – och jag påminns om det av min fru varje dag – men jag bara gör det. Det värsta är att min äldsta dotter verkar ha ärvt detta primitiva neanderthalarbeteende.

Nu undrar jag: Är jag sjuk, eller är det allmänmänskligt att ha sådana här grejer för sig? Vad har du för tix/tics? Hur utvecklas dessa beteenden?