Om omedvetna beteenden, eller “tix/tics”
Häromkvällen var vi några stycken som satt och samtalade. Samtalet kom in på olika beteenden eller egenheter som vi människor håller på med utan att vi tänker på det. Jag talar inte om tvångstankar och tvångsbeteenden som bara måste göras, utan sådana handlingar och beteendemönster som vi bara “gör” – jag tror det är detta som kallas för “tix/tics” (vet ej hur det stavas). I den grupp där vi satt och samtalade verkade detta vara en ensidigt manlig egenhet. Men jag är nyfiken på om ni som läser denna blogg – vare sig ni är män eller kvinnor – har några sådana beteenden för er. Låt mig dela två av mina tix:
1. Det första tixet handlar om ord och bokstäver. Detta var värre när jag var yngre, men jag är fortfarande i viss mån fast i det. När jag ser ett längre ord i skrift – t.ex. fantastiskt – eller en slogan - t.ex. “kan nån kan canon” - måste jag dela upp bokstäverna i grupper om tre. Sedan läser jag ordet/sloganen om och om igen ända tills jag går ut med den sista bokstaven. Låt mig illustrera detta: fan-tas-tis-ktf-ant-ast-isk-tfa-nta-sti-skt. Eller: kan-nån-kan-can-onk-ann-ånk-anc-ano-nka-nnå-nka-nca-non. Jag kan inte lämna ordet eller meningen förrän jag har löst ut det på det sättet.
2. Min andra egenhet är lite äckligare. Jag måste alltid lukta på saker, särskilt på mina fingrar när jag kliat mig någonstans eller tagit i någonting. Kliar jag mig i hårbotten eller örat (eller någon annanstans) går fingrarna automatisk till näsan. Lika automatiskt luktar jag alltid på mina strumpor efter att dagens möda är slut och det är dags att gå till sängs. Jag känner själv att detta är lite äckligt – och jag påminns om det av min fru varje dag – men jag bara gör det. Det värsta är att min äldsta dotter verkar ha ärvt detta primitiva neanderthalarbeteende.
Nu undrar jag: Är jag sjuk, eller är det allmänmänskligt att ha sådana här grejer för sig? Vad har du för tix/tics? Hur utvecklas dessa beteenden?
Uncategorized | Anton | 27 November, 2008
Jag luktar nog också på fingrarna ibland. Men strumporna luktar jag sällan på, däremot luktar jag mig själv i armhålan ibland. (även om jag starkt misstänker att jag är immun mot min egen svettlukt).
Apropå såna här grejer, jag gjorde ett misstag som nybörjar predikant. Jag var förkyld och min näsa rann, hela tiden. Jag sa då på skoj: “Nu kommer väl ni att räkna alla gånger jag torkar av näsan”. Mycket riktigt, det var allt de gjorde, något både de och jag var smärtsamt medvetna om, hela tiden. Jobbigt!
Är inte de värsta tixen de man inte alls är medveten om, men som alla andra ser. (tänker man för mycket på det kan man bli nervös och då blir tixen kanske värre. HJÄLP!)
Visst är det så. Mitt lukttx är jag medveten om enbart därför att folk har påpekat det – men jag kommer inte ur det trots min medvetenhet. Din berättelse om nästorkningen är för övrigt underbar.
Jag gör en liknande grej som du med orden… Om jag sjunger en sång kan jag ibland sitta och teckenspråka mitt namn under tiden. För varje ord eller enskild ton i sången byter jag bokstav i min teckenspråkstextning av mitt namn. Jag måste nynna vidare till dess att sången slutar samtidigt som jag textar sista bokstaven i mitt namn, alltså “A”. Ibland använder jag även båda händerna på samma gång men varannan, om du förstår vad jag menar. Om jag sjunger refrängen “var glad var glad var glad i din herre och gud…” så går det jämt ut. Antal toner i den refrängen är alltså delbart med fem…
Vad skönt att höra att ni är normala!
Jag gör liknande saker som Linda; om jag sjunger en sång måste det gå jämt ut med någonting jag gör, dock inte teckenspråk. Det kan istället vara att jag tar en befintlig sångtext och byter till en annan befintlig melodi, tex björnen sover-texten till melodin Blinka lilla stjärna, eller också kanske jag läser en text som måste gå jämt ut med den sång jag för tillfället har på hjärnan….. Skumt.
Men det måste väl vara mer en tvångstanke än ett tics? Vi är ju medvetna om att vi måste göra denna handling. Jag föreslår att det är en nöddtanke…. Något man tycker man behöver göra men som inte är riktigt så stark som tvång….