“STORT tack!” och “Varför ‘Jona’?”

Idag är det onsdag och solen skiner. Jag skulle vilja uttrycka mitt/vårt stora TACK för alla fina hälsningar och gratulationer i samband med nedkomsten av Jona – tack för sms, telefonsamtal och hälsningar här på bloggen.

Några av er som gratulerat har undrat över namnet Jona. Låt mig berätta lite om det namnet. Jona är ett bibliskt namn, och den mest kände Jona går att läsa om i Jona bok i Gamla Testamentet. Själva namnet betyder “duva” på hebreiska. Varför har vi då valt detta namn? Det finns flera skäl till det. Här är några:

  1. Vi tyckte att det var fint. Det är mjukt och ligger bra i munnen.
  2. Vi ansåg att det passar bra till de andra namnen i barnaskaran, och följer bokstavsmönstret på fyra bokstäver.
  3. Det är ovanligt. Endast ca 150 bärare i hela landet gör att Jona förmodligen inte kommer att blandas ihop med någon annan (åtminstone inte p.g.a. namnet).
  4. Den bok i Bibeln som bär namnet Jona är en fantastisk berättelse om Guds stora barmhärtighet. Något som vi upplever att vi är beroende av.
  5. Berättelsen om Jona påminner också känslomässigt om de känslor som vi hade när vi först fick veta att vi skulle få barn igen. Jona fick uppdraget att predika i Assyriens huvudstad Nineve. Han ville inte dit eftersom han var rädd att Gud då skulle skona dem som Jona själv ansåg var värda allt straff och elände. Assyrierna var ett mäktigt imperium som med våld och terror underkuvade sina lydstater. Istället för att gå österut mot Nineve stiger Jona på en båt på väg västerut. Han vill inte vara med om detta – men slutligen (via att ha blivit räddad från drunkning av en valfisk) – gör han som han blivit tillsagd. Det är liksom lönlöst att försöka fly. Uppriktigt sagt kändes det så i somras – vi ville fly men visste att det var lönlöst. Nu är vi väldigt glada och stolta över vår lille Jona, men det var inte riktigt planerat att detta skulle hända. När jag nu håller honom, känner hans små händer reflexmässigt gripa mina fingrar, luktar på honom och ser honom snutta på sin tumme, finns ingenting jag hellre vill än att ha honom här. Men just det motstridiga i våra känslor inför vad som ska komma och känslan av att Gud ändå är barmhärtig, bär genom allt och ger den kraft man behöver för varje dag gör att Jona är ett fantastiskt bra namn på en helt fantastisk och underbar liten gosse.

jona2.gif 

Slutligen kan jag ge ett lästips: Jona bok i Gamla Testamentet. Om en Gud som är mer barmhärtig än vad vi människor kanske står ut med…

6 Responses to ““STORT tack!” och “Varför ‘Jona’?””

  1. Stefan says:

    Kul med lite bakgrundshistoria kring namnet. Det var faktiskt Peter Gabriel som lärde mig om Jona… =)

  2. Kumlapastorn says:

    Anton!
    Stort grattis. Förstår din ambivalens i somras, men också din tacksamhet och glädje nu. Har själv en dotter som heter Jonna – lite samma spår, men inte lika genomtänkta skäl till namnvalet. Hon är 16 år nu, och har också mössa på sig inomhus… :)

    Önskar dig allt gott!

    Fredrik Lignell

  3. Jonas Melin says:

    Jonas är den grekiska formen av Jona. Nu vet ni det!

  4. Henrik Steen says:

    Tjena Anton, och stort grattis! Visste inte att det redan var dags, men bloggar är väl till för att underlätta kommunikation…

    Du kommer klara av fem-barns-pappe-uppdraget SÅ bra. Det tror jag. Faktiskt.

    Så grattis från Jönköping!

  5. Nessa says:

    Hej!
    Va kul att du berättar så vi andra som inte är så jätte insatta i det hela kan förstå.. så tack! Jag tycker också att det är ett jättefint namn. Kul med lite annorlunda namn.

    Och en sak till.. det känns ju väldigt löjligt att sitta här o skriva en massa till dig, eftersom jag har berättat allt detta idag hemma hos dig.. så.. men jag vill ju så gärna vara med o skriva.. heheh .. SÅ då skriver jag..

  6. Daniel Wärnlund says:

    Hejsan Anton!
    Stort GRATTIS till ert nya liv! Hoppas att hela familjen mår bra?! Kul att läsa din inlägg på din Blogg. Ser med stor förväntan fram emot heta diskussioner av diverse slag alltifrån teologiska inlägg till…ja, jag vet inte vad….??!!

    Läste nyss om din predikoångest/vånda! Visst är det hemskt när både själv och hjärta och övriga hålrummen i kroppen som kan tänkas innehåll ett gott teologiskt uppslag inför en predikan enbart ekar likt den tommaste tunna i denna värld…för det vet du väl att tomma tunnor skramlar mest. Hur som haver…hoppas att du överlevt dessa predikningar.

    Blessings…vi höres och synes

    Daniel

Leave a Reply

 

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu