Varför känns det moraliskt ok att göra en “Lenneman”?
Under helgen som var hade vi svensexa för en god, rolig och kär vän. Daniel och jag lärde känna varandra under högstadiet och sedan dess har vi varit – åtminstone enligt min bedömning – nära vänner. När vi nu möttes ett stort gäng grabbar fanns det personer bland dem som jag inte hade träffat sedan högstadietiden – ett angenämt återseende måste jag säga.
En sysselsättning som gärna infinner sig när man möts och minns en svunnen tid är att imitera gamla lärare man haft. Jag blev direkt ombedd av en av de närvarande att göra en s.k. “Lenneman”. Personen i fråga, som jag inte träffat sedan högstadiet, mindes att jag brukade härma min dåvarande klassföreståndare Mats Lenneman i korridorerna, och nu ville han av nostalgiska skäl att jag skulle bjuda på en Lenneman. Till detta ska läggas att jag och hela min klass tyckte väldigt bra om Lenneman. För att göra en Lenneman krävs att man kommer in i rummet i en kurvliknande rörelse. Lenneman var stor, kraftig och gick fruktansvärt fort. För att han inte skulle flyga ut genom fönstret av centrifugalkraften, var han tvungen att docera. Mot golvet hade han mitt i kurvan en lutning på ca 60 grader. Lägg därtill att karln saknade hals, så förstår man att det var en anmärkningsvärd syn. Detta brukade jag alltså härma på håltimmar och tiominutersraster till övriga elevers både förtret och förtjusning.
Det är inte alltid som imitationerna är så snälla, men på något sätt känns det legitimt att driva med sina gamla lärare. Varför vet jag egentligen inte, men jag har aldrig känt dåligt samvete när jag härmar en gammal lärare. Men frågan är; är det egentligen moraliskt tvivelaktigt att göra sig rolig över lärare? Gjorde jag fel när jag i helgen bjöd på en “Lenneman”? Man kan ju bara vända på perspektivet; tänk om lärare lika ohämmat härmade elever. Vad skulle hända då? Vad tycker du? Har du liknande känslor kring detta? Varför/varför inte?
Uncategorized | Anton | 2 February, 2009
Jag tror att Lenneman skulle vara glad om han fick se dig Anton. Att göra en imitation av någon handlar ju sällan ( iaf enligt mig själv) om att göra sig lustig på dennes bekostnad. Nej, snarare att väcka åter alla fina minnen man haft med personen som uppenbarligen har satt sig på minnet på oss…. jag tycker absolut att Du skall fortsätta göra din “Lenneman” // Petter
Du är utvald! Nu hoppar jag från tian. Härmed tar jag mina första stapplande steg in i bloggvärlden. Kul att se dig här, Anton! Jag återkommer med mer seriösa inlägg, men apropå detta: jag vet inte om det för mig känns helt moraliskt ok med “Lenneman”, även om jag i hemlighet ligger dubbelvikt av skratt när sådant förekommer. Det kan väl betraktas ungefär som äktenskapet. Det är inte det bästa att göra, men ingen synd (1 Kor 7:28).
Petter och Martin! Vad roligt att se era kommentarer här på denna oansenliga blogg (eller vad man nu ska kalla det).
Petter: Du kanske har rätt, men frågan är om jag ohämmat skulle göra en Lenneman om han själv var närvarande. Kanske, jag vet inte. MEn de flesta av alla lärarimitationer jag brukar roa mej med skulle jag aldrig göra om personen i fråga såg på.
Martin: Jag hoppas verkligen att du fortsätter kommentera bloggar. Det behövs skarpa hjärnor i detta virrvarr av idioti och nonsens som bloggvärlden utgör. Kul att du också har en relativiserad syn på äktenskapet, och inte anammar den svenskfrikyrkliga hysterin där äktenskapet ofta ses som en förlängning och naturlig konsekvens av frälsningen
. Har du läst senaste numret av NOD? Mycket bra!!!
Har inte läst NOD, men väl hämtat hem den (som jag gör med allt som är gratis) efter att med intresse följt debatten på Swärds blogg. Jag undrar förresten om inte lärare beter sig likadant som sina elever (inte för att det skulle förändra sakfrågan men ändå). Den där Lenneman har kanske gjort ett antal “Fagerstedts” också i sina dar. Önskar allt gott åt dig och din stora familj (vi ska förresten ha nr tre i slutet av månaden!!)
Martin; lycka till med kommande tillskott!
Du kan ha rätt i att lärare härmar elever, men det känns inte lika ok. Personer i auktoritet och maktställning har inte samma moraliska utrymme, enligt mig, att göra spe av andra. Då blir det ett maktmedel till förtryck. När eleven gör sig lustig över läraren (eller det förtryckta folket över makten) blir det ett medel till befrielse eller nåt i den stilen.
Ps. Jag hette Axelsson på den tiden, och min högstadie- och gymnasietid kan ha varit ett tungt vägande skäl till att jag bytte till Fagerstedt…
Hej Anton!
Kram Annso
Det blev lite fnitter från mig här framför datorn för du väckte minnen till liv,
jag hade själv Lenneman som klasslärare och jag kunde se honom framför mig när jag läste din beskrivning,det va kul och jag tycker att det är helt ok att skämta om lärarna man håller ju en hel del minnen vid liv både roliga och tråkiga.
Och man behöver gå igenom den tiden flera gånger i sitt liv för det händer så mycket under högstadiet. Jag hade även Stig Åvall i kemi tror jag och tyckte han var jätte tråkig och nu har även min son Jonathan honom och han tycker att Stig är kanon.
Lenneman tyckte jag mycket om och jag tror att han inte skulle ta illa vid sig om du gjorde dina konster framför honom, men om du gjorde dig lustig framför Berit Lundgren, då du