En av U2:s allra populäraste låtar under 80-talet hette “I still haven’t found what I’m looking for” (Jag har fortfarande inte hittat vad jag letar efter). För mig så beskriver den meningen ganska mitt i prick vad det innebär att vara kristen, eller att vara en efterföljare till Jesus som jag tycker låter bättre. (Ordet kristen är något utslitet och missbrukat och kan klistras på både kulturer och våldsförespråkande abortkliniksprängare.) Detta kanske är förvånande för många. Är inte poängen med kristen tro just att man har funnit sanningen med stort S? Är inte den stora förtjänsten med att vara kristen att man slipper söka och grubbla leta efter svar? Är inte poängen att jag kan strunta i allt och luta mig tillbaka och vänta på evigheten?

Nej, själva poängen med att vara Jesu efterföljare är inte att sökandet tar slut. Poängen är snarare att sökandet intensifieras och får ett mål. Jesus säger; “SÖK först Guds rike och Guds rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också” och “BE så skall ni få, SÖK, så skall ni finna. BULTA, så skall dörren öppnas.” Att bli en efterföljare innebär att man fått smak på något som man vill ha mer av – och därför blir sökandet extra intensivt. Man har erfarit – man vet - att det finns något att söka, och därför vill man ha mer. Istället för ett planlöst sökande efter någon typ av mening och mål med sitt liv, har efterföljaren anat att detta på riktigt finns i personen Jesus och det han säger.

Intressant i Bonos text är att det finns ett personligt “du” som han adresserar. Sökandet efter detta “du” har tagit honom över de högsta berg, han har krupit, sprungit och krumbuktat sig på alla sätt för att finna detta “du”, men han har fortfarande inte funnit vad han söker. Jag tror att sökandet efter detta “du” är nödvändigt som drivkraft i efterföljarens liv – annars blir han en soffpotatis. Men en förutsättning för att sökandet ska fortsätta, är att smaken av Guds rike inte försvinner. Och det märkliga är att den smaken – och därmed också längtan i mig – växer sig allt starkare. Längtan efter en tillvaro där våld, hat och lögn är främlingar. Ett system där sociala klyftor beroende på olika hudfärg, inkomst, klass, intressen, kön, folkslag, eller efternamn är fullständigt utraderade. Den tillvaron söker jag – men har fullt ut inte funnit den. Den som säger att kristen tro inte skulle vara progressiv – den personen har inte läst vad Jesus säger.

Just för att jag fortfarande söker det jag letar efter ber jag desperat: Låt Ditt rike komma – inte mitt! Amen

3 Responses to ““I still haven’t found what I’m looking for””

1. Joachim Elsander says:

   5 February, 2009 at 15:53

   Mycket bra skrivet! Jag minns en tid i mina “radikala” tonår då jag inte begrep mig på den där låten. “Vadå, jag har ju hittat det jag söker, jag är ju en kristen Öööö…!” Ungefär så lät det då. Men nu håller jag med ditt perspektiv till 110%
2. Martin says:

   5 February, 2009 at 20:27

   Att söka är att längta. Att längta är att leva. Jag tror att den längtan kommer att finnas med som drivkraft även “på den andra stranden” Annars blilr man ju en soffpotatis där, och det kan väl ändå inte vara meningen? Bengt Johansson (den eminente) fångar det suveränt i en av sina låttexter: “Du ger dem som funnit dig nåden att söka dig, burna av hoppet att finna dig mer och mer”. Även i förvandlat tillstånd kommer vi att häpna över att Gud alltid är större, bättre, smakar mer, förundrar och attraherar. Tack Anton, för att du slog an tonen. (Och tack för det underbara namnet på din blogg, det är sådana saker som kan hålla mig vaken om nätterna av lycka. Frustrerande bara att veta att du kom på det helt utan min medverkan, man vill ju vara inblandad när sådan kreativitet exponeras för världen). /skåneMartin
3. Jonas Lundström says:

   6 February, 2009 at 08:03

   Anton, Glory! Preach it, brother!