Att vara pastor är verkligen ett omväxlande yrke. Idag har jag varit på något så exklusivt som en invingning av Östra Ryds nya inomhusboulebana. Självaste landshövdingen Björn Eriksson var där och klippte bandet och orerade med sin bullriga stämma. Konstaterade att jag inte skulle vilja vara landshövding. Detta var nämligen den trettonde boulebana som han invigde, och i juni kommer han att inviga sin 3000:e (!!!) inrättning. Vilket jobb att behöva låtsas vara intresserad av så mycket! Måste dock säga att han om han inte var intresserad av boule så maskerade han det väldigt bra. Han spelade t.o.m. en invigningsmatch – och vann. Efter detta bjöds alla närvarande till kaffe Östra Ryds IF:s klubbstuga. Där fick alla föreningar, organisationer och församlingar i Östra Ryd presentera sin verksamhet för de närvarande och för landshövdingen. Jag var alltså där för att representera församlingen. Alla hade i förväg fått 4 minuter till sitt förfogande. Min bordsgranne Pelle i Viby (som representerade den lokala LRF-avdelningen) och jag funderade en bit in på presentationerna om de ansvariga glömt att skriva en nolla bakom fyran på just våra papper, eftersom många tenderade att överskrida sina befogenheter med råge. Hursomhelst var det en över förväntan intressant eftermiddag. Det finns verkligen mycket goda ideella krafter i vårt lilla samhälle, vilket också landshövding Eriksson underströk i sitt slutanförande innan han rullade hem mot sitt slott i Linköping. Han var säkert nöjd, för han käkade dessutom två av Ronaldos goda kalorimättade bullar.