Efter en veckas frånvaro kom vi hem igårkväll igen. Våra fantastiska grannar som fått uppdraget att vattna och ta in posten hade kompletterat dessa sysslor med att både städa huset och klippa gräset – tala om behaglig överraskning när man som fembarnsfamilj suttit i en bil hela dagen.

Tisdag till torsdag tillbringade vi nätterna hos Saras föräldrar och dagarna på Torpkonferensen. Allt jag fick möjlighet att gå och lyssna på var väldigt bra, vilket är väldigt ovanligt. På tisdagskvällen lyssnade jag på en mycket bra predikan av Jenny Petersson. Hon talade om att leva för något större än sig själv, och att lita på Gud under livets alla omständigheter. Utan att bli sentimentalt färgad av utopiska illusioner målade hon upp en attraktiv bild av livet som efterföljare till Jesus – bra jobbat Jenny!!!

På onsdagen besökte jag och min halvårige yngsta son två semiarier. Runar Eldebo talade utifrån sin senaste bok om vad en kristen tro egentligen utgör för skillnad i en människas liv. Han är retoriskt skicklig, men hans föredrag skapade väldigt många frågor. Vitsen med hans bok kanske är just detta, att skapa samtal, och det tror jag att föredraget gjorde med de flesta av oss. Frågan är ju verkligen central och jag brottas med den ständigt; varför är jag kristen och vad gör det för skillnad i mitt liv att jag har en kristen bekännelse?

Det andra semiariet var med Magnus Malm. Han talade också utifrån sin senaste bok som handlar om bergspredikan. Detta var något av det vassaste och mest skärpta jag hört på väldigt länge. Jag kommer naturligtvis att läsa hans bok “Ett hjärta större än världen”. Om den är hälften så bra som några av hans tidigare böcker är den mycket läsvärd.

På torsdagen hade jag uppgiften att hälsa välkommen och avrunda (förr så hette det “leda”, men jag “ledde” inte utan följde ett ganska givet format) förmiddagens bibelstudium. Hanna Wärlegård undervisade utifrån Romarbrevet och Efesierbrevet om temat “I Andens kraft – till ett allt rikare hopp och en djupare kärlek”. Hon gjorde det väldigt bra, och här har vi förmodligen en i framtiden, om hon själv vill, ofta återkommande Torp-talare.

Midsommarafton firades på Dalagården norr om Falun. I ösregnet med alla barn paketerade i regnkläder dansades runt stången. Återkommer med bild på en regnig familj inom kort. Träffade där Kolportören  som höll i trådarna – mycket angenämt. Helgen tillbringades i farbror och fasters stuga mellan Borlänge och Smedjebacken. Den platsen är helt fantastisk! Vi tackar Karl-Erik och Berit väldigt mycket för möjligheten att ha fått tillbringa några dagar i något som måste vara det närmaste paradiset man kan komma på jorden. Det blir inte sämre av att mobiltäckningen är obefintlig – inga samtal, inga sms. Bara relationer öga mot öga.